onsdag 27 maj 2015

Tankar om min kommande yrkesroll

Nu har jag snart gått färdigt den sjätte terminen på Högskolan i Borås. Detta känns overkligt, men helt fantastiskt! Tänk att jag snart är utbildad förskollärare. Det har varit en lång väg att vandra och därför känns det extra skönt att jag snart är klar.
När jag var 15 år hade jag min första praktik på en förskola. Jag kände direkt att det var detta jag en dag ville arbeta med. Jag bestämde mig därför för att gå barn och fritid på gymnasiet. Efter studenten arbetade jag som vikarie under ett års tid. Jag var runt på många olika förskolor tills jag kom till en förskola där jag fick ett längre vikariat. När jag förstod att jag inte skulle bli fastanställd som barnskötare sökte jag in till Högskolan och kom in. Nu tre år senare är jag snart klar. Jag har fått så otroligt många erfarenheter under dessa åren. Jag är glad och tacksam över att jag haft så mycket praktik, VFU och arbetat mycket genom åren. Skolan är bra på många sätt, men det är ute i verksamheten som jag upplever att jag lär mig mest.
Nu i sommar ska jag arbeta på en förskola i fyra veckor under sommaröppet. Där kommer jag vara ansvarig eftersom chefen ska gå på semester. Jag var ansvarig förra sommaren också, vilket känns väldigt smickrande. Till hösten kommer vi ha många veckors VFU. Jag hoppas då på att komma till en Montessori eller Reggio emilia förskola. Jag vill gärna prova på hur det är på en specialinriktad förskola. Jag har haft praktik samt arbetat på en Montessori förskola. Jag känner dock att jag vill få mer erfarenhet av detta.

Jag anser att förskollärare är ett fantastiskt yrke, men jag kommer ställas för många utmaningar i min kommande yrkesroll. En stor del handlar av erfarenhet om att hantera föräldrar. Föräldrar som är oroliga, ängslig, arga, frustrerade och så vidare. Jag är ganska övertygad om att jag någon dag kommer bli påhoppad och utskälld av någon förälder. Detta på grund av att de inte är nöja med verksamheten av olika anledningar. Min bästa vän studerar till polis. Av henne har jag lärt mig väldigt mycket. Hon berättade en väldigt klok sak för mig. Hon sa "om du någon gång blir påhoppad får du tänka att det inte är privatpersonen Malin som till exempel föräldrarna är arga på. Det är förskolläraren Malin". Detta kommer jag ha med i åtanke under min kommande yrkesroll. Jag anser att man är en person privat och en annan på sitt arbete. En del håller säkert med mig i detta och andra inte. Jag anser att det är viktigt att gå in i en professionell roll när jag arbetar och inte ta saker personligt. Detta är ibland lättare sagt än gjort, men jag försöker.

Denna terminen i skolan har varit den mest lärorika anser jag. Vi har haft många workshops vilket jag gillar jätte mycket. Där har jag fått många konkreta tips och idéer på saker jag kan göra i min kommande yrkesroll. Att skapa en blogg har varit väldigt lärorikt för mig. Särskilt med tanke på att jag aldrig har bloggat tidigare. VFU:n i förskoleklass har varit intressant och lärorik samt att jag tilldelat mig många nya erfarenheter.

Nu kommer jag gå på mitt livs sista sommarlov. Jag kommer arbeta men även ladda upp för en händelserik höst med VFU och examensarbete.

Glad sommar!

Utvärdering av VFU

Jag är glad att jag tog chansen och hade min verksamhets förlagda utbildning i förskoleklass. Detta är ett tillfälle som jag inte hade fått igen. Jag känner dock inte att jag vill arbeta i förskoleklass. Som det känns nu vill jag arbeta med barn som är mellan tre och fem år. I förskolan upplever jag att man får in lärandet på ett roligt och lustfyllt sätt. Det skapas på ett naturligt sätt i vardagen. Det kan det absolut göra i förskoleklass också, men jag upplevde att förskoleklass kändes som skolan. Barnen satt på sina platser och räckte upp handen. Jag och övriga förskollärare gick runt och hjälpte barnen när de till exempel räknade i sina matematikböcker. Då ser jag hellre att jag i framtiden kommer hålla i matematiksamlingar på golvet där barnen sitter i en ring. För mig känns detta mer avslappnat. Jag var inte riktigt bekväm i rollen som "läraren Malin". Jag känner mig mer bekväm som "förskolläraren Malin". En annan  anledning till att jag inte vill arbeta i förskoleklass är att man då även arbetar på fritids. Där jag hade min VFU började fritids redan kl 12.20. Barn från förskoleklass, ettan och tvåan slogs då ihop. Detta innebar att de äldsta barnen var åtta år gamla. De äldre barnen hade ett språk som jag verkligen inte är van vid. Många svor och använde ord som jag inte vill nämna här. För att sammanfatta det hela är det i förskolan jag vill arbeta när jag tagit examen.

Körsbärsträdet blommade så vackert under min VFU

VFU uppföljning

Efter VFU:n brukar vi ha något som heter VFU uppföljning. Denna terminen skulle var och en ta med sitt didaktiska material till detta tillfälle. Lektionen inleddes med att varje student fick ungefär tio minuter till sitt förfogande. Under denna tiden fick man berätta och visa upp sitt didaktiska material för kurskamraterna. Eftersom vi är många studenter kunde inte alla vara i en och samma grupp. Därför delades klassen in i fyra grupper om cirka 14 elever i varje grupp. När alla hade beskrivit och samtalat om sitt didaktiska material hade vi en liten minimässa. Varje student fick ställa upp sitt material på ett bord. Sedan gick vi runt och tittade på vad alla hade skapat. Man fick ställa frågor och fotografera. Detta var en dag full av inspiration! Alla hade gjort otroligt vackra och pedagogiska material tycker jag. Jag passade på att ta många kort som jag tänker spara tills det är dags att börja arbeta på riktigt. Då kommer jag plocka fram fotografierna för att få inspiration till olika temaarbeten och så vidare.

Under dagen fick jag mycket inspiration!

Under en föreläsning/workshop i skolan gav Carina Mattsson [1] oss många bra tips. Detta på aktiviteter man kan göra och material man kan skapa. Alla dessa saker berörde matematik. En sak fastnade jag extra mycket för. Det var en halsduk som bestod av olika fält och olika färger. Denna kunde man till exempel använda sig av när man går till skogen med barngruppen. Då kan man som pedagog veckla ut halsduken och fråga barnen om de kan hitta saker i naturen som har olika färger. Hittar barnen ett brun kotte lägger de kotten på det bruna fältet. Hittar de istället gula löv lägger de dessa i det gula fältet. Beroende på vilken årstid det är hittar man självklart olika många föremål i olika färger.

En klasskamrat hade skapat ett liknande didaktiskt material som jag fastnade väldigt mycket för. Hon hade sytt en orm med olika färger. Ormen kunde till exempel tas med till skogen. Detta var en väldigt rolig idé som jag kommer ha i åtanke i framtiden. 

Den pedagogiska ormen vill jag själv skapa i framtiden

Referenser

[1] Carina Mattsson. Föreläsning/workshop - Matematik, Högskolan i Borås, den 23 mars 2015. 


fredag 8 maj 2015

Pyssel av skräp

På Trandaredskolan har de något som heter grön flagg. Detta innebär att pedagogerna på skolan gör olika aktiviteter med barnen och samtalar med dem om bland annat hållbar utveckling. För att få behålla sin gröna flagg behöver förskollärare och lärare årligen prata och göra olika saker med barnen. Det hålls bland annat skräpplockardagar runt om i landet. Detta är en dag när barn i alla åldrar går och plockar skräp i ett närområde runt skolan eller förskolan.
 
Under några veckor hade pedagogerna tagit emot "skräp" av föräldrarna. Det kunde vara mjölkartonger, äggkartonger, korkar, tapetkataloger med mera. Under min VFU fick barnen under en hel förmiddag pyssla med dessa saker.
Efter en kort morgonsamling fick barnen sätta igång och pyssla. Förskollärarna hade berättat för barnen att de fick skapa precis vad de ville. Det enda som kunde sätta gränser var barnens fantasi. De fick välja om de ville arbeta ensamma eller i grupp. Många barn valde att arbeta i grupp om två eller tre medan andra ville arbeta själva. Allt material som hade samlats in från föräldrarna lades i en stor hög mitt på golvet. Det var verkligen som ett smörgåsbord för barnen tycker jag.

Barnen fick välja vilka saker de ville pyssla med

När barnen hade plockat det material de ville ha, spred de ut sig på olika platser i klassrummet. Några barn ville sitta vid borden och pyssla. Andra ville stå eller sitta på golvet. Under förmiddagen gick jag runt och hjälpte de barn som ville ha hjälp. Vissa ville ha hjälp med att hälla upp färg medan andra behövde hjälp med att utveckla sina tankar och idéer. Jag försökte verkligen finnas där och framförallt se varje barn och varje barns fantastiska idéer. Som blivande förskollärare anser jag det är viktigt att vara med i processens gång och inte stå bredvid och se på. Vid vissa situationer behöver man som pedagog ibland ta ett steg tillbaka och till exempel observera. Men när det kommer till skapande aktiviteter anser jag det är viktigt att vara med i processen samt inspirera barnen. Eriksson, Mattson, Strömbom (2004 s.9) betonar vikten av att ibland vara med i barngruppen och göra samma sak som barnen. Detta för att inspirera barnen och få dem att komma igång.

Skapandet var i full gång!

I läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 beskrivs det att alla som arbetar i skolan ska:
  • Stärka elevernas vilja att lära och elevens tillit till den egna förmågan.
  • Ge utrymme för elevens förmåga att själv skapa och använda olika uttrycksmedel.
  • Ta hänsyn till varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande (LGR11 s.9).
    Dessa mål berörde vi bland annat under förmiddagen då vi arbetade med hållbar utveckling.

En del barn skapade bilar av skräpet...

...medan andra tillverkade hus och rymdskepp

Det var en väldigt rolig och händelserik förmiddag. Jag är glad att de arbetade med just detta under min VFU. Det var så roligt att se barnen i deras skapandeprocesser och se alla kreativa idéer som de hade.  

Referenser

Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1-5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet

Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2557


Morgonsamling

Varje morgon har förskoleklassen en morgonsamling. En dag höll jag i samlingen. Morgonen inleddes med att barnen stod i tamburen och väntade. Två barn utses varje vecka till ansvarsbarn, så även denna vecka. Dessa barn hjälpte till med lite sysslor under veckan. På morgonen var det ansvarsbarnen som tog emot barnen in i klassrummet. De tog varandra i handen och sa godmorgon. Barnen har fotografier på sig. Dessa foton lades i en hög. Sedan drog ansvarsbarnen ett kort och på så vis visste barnen i vilken ordning de skulle komma fram och säga godmorgon. När de kom in i klassrummet satte de upp sina foton på sig själva på en vägg. Det finns häftmassa på baksidan av korten och på så vis fäster de på väggen. Efter att de gjort detta satte sig barnen tysta i en ring på golvet.

Det första vi gjorde på morgonsamlingen var att sjunga två sånger. Det gör de varje morgon. Det är samma låt som sjungs två gånger, men den ena gången sjungs sången på svenska och andra gången på engelska. När vi hade gjort detta drog jag ett namn på ett barn ur en burk. Detta barn fick komma fram och dra almanackan, läsa dag, datum och år. Barnet fick även läsa vem som hade namnsdag den dagen. När detta var klart frågade barnet sina vänner om de kände någon som hette så och om någon har det namnet i sin familj. Barnen tyckte det var väldigt spännande när jag skulle dra namnet. De flesta barn ville komma fram. Eftersom barnen tycker det är så roligt brukar förskollärarna göra processen lite mer spännande. De brukar ge ledtrådar på vem det är som ska komma fram. Det gjorde även jag. Jag sa till exempel "den här personen har jeans på sig, har halv långt hår" och så vidare. Ganska snabbt kom barnen på vem det var som fick komma fram.
 
Sedan räknade barnen hur många som var där. Vilka barn fattades och hur många saknades? Här fick vi in en hel del matematik. Björklund (2009 s.49) beskriver att det är bra om barn ofta får uppleva att matematiken kan användas för att lösa vardagliga problem. Möten med räkneramsor, räkneord och räkneprinciper kan skapa möjligheter för barnen att bilda sig en uppfattning om hur räknandet egentligen fungerar.
Efter detta pratade jag om hur dagen skulle se ut. Vad det skulle serveras till lunch och så vidare. Barnen fick även räcka upp handen och berätta för sina kamrater om de ville säga något. Det kunde vara allt ifrån att en del barn skulle resa bort till att berätta om något roligt de gjort hemma. Efter samlingen arbetade barnen med ett material som heter Lyckostjärnan. Denna aktivitet höll de ordinarie pedagogerna i.
Jag anser att det gick bra att hålla i samlingen. Barnen lyssnade lika bra på mig som de ordinarie förskollärarna vilket kändes bra. Jag är glad över att jag har fått tillfälle att prova på och hålla i samlingar med barnen. Detta i både mindre och större grupper. Jag har tilldelat mig många nya erfarenheter vilket känns roligt och lärorikt.

Det var spännande att se vem som fick komma fram och dra almanackan tyckte barnen

Referenser

Björklund, Camilla (2009) En, två, många: om barns tidiga matematiska tänkande. 1. uppl. Stockholm: Liber

lördag 25 april 2015

Läromedelsmässa

Varje år hålls en läromedelsmässa på Åhaga i Borås. Detta året hade jag väldig tur. Mässan hölls under den perioden som jag var ute på min VFU. Min handledare skulle gå på mässan och jag fick äran att följa med.
När vi kom in på Åhaga möttes jag av så otroligt många intryck. Det var montrar överallt med massa olika läromedel, böcker och leksaker. Detta var en läromedelsmässa med material från förskolan upp till årskurs nio. Vid varje monter stod människor för att informera och svara på frågor. Det fanns väldigt mycket material att titta på. Mest fanns läroböcker som man kunde köpa in till sin förskoleklass eller klass. Det fanns material för förskolan, även om det mest var inriktat på skolan. Det fanns pedagogiska leksaker som man kunde köpa in till verksamheten om man ville. Mycket material och kataloger fick man gratis. Min handledare plockade på sig en hög med olika saker och jag gjorde likaså. Jag vill gärna besöka denna mässan igen när jag har börjat arbeta på riktigt. Då vet jag vilken ålder jag arbetar med och det kommer då bli lättare och veta vad jag ska titta efter på mässan.


Det fanns mycket material till förskolan, även om mässan främst riktade in sig till skolan


Jag fick med mig mycket spännande material hem!

Fruktsamling

Jag har nu haft aktiviteter med en tredjedel av barngruppen och halva barngruppen. Då tänkte jag att nästa steg är att utmana mig själv ännu mer. Jag ville nu hålla i en aktivitet med hela barngruppen. Detta innebär 26 barn!
Varje dag har förskoleklassen fruktsamling. Barnen sitter i en cirkel runt en matta på golvet. Det vanligaste är förskolläraren läser en bok under fruktstunden. Nu var det min tur att läsa för hela barngruppen. Jag var nervös innan jag skulle hålla i fruktsamlingen. 26 barn tänkte jag! Ska jag få 26 stycken sexåringar att sätta sig ner i en ring, vara tysta och lyssna på mig?! När det väl var dags att hålla i samlingen var nervositeten som bortblåst och det kändes faktiskt väldigt naturligt. Barnen satte sig i ringen och blev efter en stund tysta. Jag berättade att jag skulle läsa för dem och hålla i samlingen. Jag valde att läsa en Alfons bok. Alfons böckerna tycker jag är helt underbara. Mamma läste ofta Alfons för mig när jag var liten och jag kan samtliga böcker nästan utantill. Jag tycker böckerna har ett bra budskap och detta var även en anledning till varför jag ville läsa en Alfons bok.
Jag lyckades fånga barnen och samlingen gick över förväntan. Då jag märkte att några barn började tappa koncentrationen skiftade jag tonläge på rösten. Ibland läste jag ganska högt och stundtals viskade jag. Detta var ett effektivt sätt för att fånga barnen. Jag har självklart läst för barn innan. Men detta har då varit för yngre barn och jag har aldrig läst för så många barn samtidigt. Känslan efteråt var väldigt härlig och jag kände mig tillfreds med mig själv. Även detta gav mersmak. Nästa vecka ska jag hålla i en morgonsamling själv. Jag kommer berätta om hur detta gick i ett senare inlägg.

Boken som jag läste under fruktstunden

Under VFU-konferensen i skolan pratade Annika Rydin [1] om vikten av att våga utmana sig själv under den verksamhetsförlagda utbildningen. Hon beskrev att hon ville att vi skulle våga prova nya saker under VFU:n. Hon sa "håll i samlingar och prova ha alla barn på samma gång. Det kan inte bli mer än fel". Det Annika pratade om har jag hela tiden haft i bakhuvudet. Jag har lärt mig att det är väldigt lärorikt och våga göra saker som jag inte trodde att jag skulle klara av. Jag har lärt mig så mycket och oftast går det över förväntan. 

Referenser

[1] Annika Rydin. VFU-konferens, Högskolan i Borås, den 8 april 2015. 

Hörselsamling

Jag fick mersmak efter att ha hållit i min samling om känsel. Det var väldigt lärorikt och en utmaning att få samtliga barn intresserade och nyfikna på det jag gjorde. Därför ville jag gärna hålla i fler samlingar! Denna gången var det dags att hålla i en samling om hörseln. Jag ville utmana mig själv mer och valde denna gången att ha halva barngruppen med i samlingen. Det blev cirka 13 barn.

De fem sinnena är uppskrivna på tavlan.
Då kan barnen göra sig påminda om vilka sinnen vi har

Inledningsvis repeterade vi vilka fem sinnen det är vi har. Vi gjorde ramsan som jag beskrev i det tidigare inlägget. Jag berättade sedan att vi skulle ha en samling om hörseln. Jag pratade med barnen om att det finns personer som inte hör så bra. Detta kallas för att man har en hörselnedsättning. Detta visste många av barnen. Jag berättade om min morfar som inte hör så bra och har hörapparat. Detta är ett så kallat hjälpmedel som man kan få då man har en hörselnedsättning. Jag beskrev vidare att det är viktigt och prata långsamt och tydligt till de personer som inte hör så bra. Sedan samtalade vi om att det finns människor som inte hör något alls. Då kallas detta för att man är döv. Hur kommunicerar man då? Barnen visste att man då kommunicerar med hjälp av teckenspråk. En del barn hade pratat och lärt sig teckenspråk på sin förskola innan de kom till förskoleklassen. Vi gick varvet runt och barnen fick visa de tecken de kunde på teckenspråk. En del barn kunde inget tecken, detta gjorde naturligtvis ingenting. Sedan visade jag de tecken som jag kunde och jag bokstaverade även mitt namn.
Efter detta lekte vi viskleken tre gånger. Detta tyckte barnen var jättekul. Sedan var det dags för en annan lek. Ett barn la sig i mitten av cirkeln och blundade. Jag pekade på ett barn i ringen som skulle säga hej. Det barn som var i mitten skulle gissa vilket barn det var som sa hej. Barnen fick träna på att lyssna på var ljudet kom ifrån samt att känna igen sina kompisars röster. Alla barn fick vara i mitten en gång. De var jätte duktiga och alla barnen gissade rätt på vem det var som sa hej.

Den sista aktiviteten som jag höll i denna samling var ett så kallat hörselbingo. Jag började med att dela ut var sin bricka till barnen. På varje bricka fanns tre olika bilder. Det kunde till exempel vara en katt, en gråtande bebis och en gnisslande dörr. Jag satte i ett kassettband i bandspelaren som spelade upp olika ljud. När barnen hörde sitt ljud fick de lägga en röd markering på bilden. När man hade alla sina tre bilder markerade hade brickan vunnit. Jag var tydlig med att förklara att det var brickan som hade vunnit och inte barnet. Samlingen blev väldigt lyckad och de märktes på barnen att de tyckte samlingen var rolig och uppskattad.

Hörselbingo var en uppskattad aktivitet hos barnen

Innan jag begav mig ut på min verksamhetsförlagda utbildning var jag på en VFU-konferens i skolan. Där höll vår kursansvarige i en föreläsning om estetiska lärprocesser.
[1] Mats Andersson förklarade under VFU-konferensen vad estetiska lärprocesser innebär. Det handlar om sinnesupplevelser. Det handlar alltså precis om det som vi nu arbetar med i förskoleklassen: hörsel, syn, lukt smak och känsel.
När jag har hållit i samlingar om känsel samt hörsel har barnen tilldelat sig nya kunskaper om estetiska lärprocesser. Det märks tydligt att de lär sig så mycket. Barnen är som svampar som bara suger upp och tar till sig av all information. Det är väldigt häftigt att se tycker jag.

Barnen har fått en stencil och skrivit de fem sinnena på den rätt raden

Referenser

[1] Mats Andersson. Föreläsning - Estetiska lärprocesser, Högskolan i Borås, den 8 april 2015.


fredag 24 april 2015

Didaktiskt material

Som jag nämnde i förra inlägget ska vi denna terminen skapa ett så kallat didaktiskt material. Detta material ska vi sedan använda oss av i barngruppen under VFU:n. Vad är då egentligen ett didaktiskt material?
[1] Lena Lyckeståhl beskrev under en föreläsning att: "ett material blir didaktiskt när det finns ett syfte och mål med materialet". Detta innebär att nästan vad som helst kan bli ett didaktiskt material. Så länge det finns ett mål och en tanke bakom det. Lena beskrev vidare att ett vanligt papper kan bli didaktiskt om man till exempel viker en loppa av pappret. Genom att vika en loppa kan barnen till exempel träna på att lära sig färger, räkna och skriva.

Det didaktiska materialet som jag har skapat behövde höra ihop med något som de arbetar med i förskoleklassen. Under mina tre fältdagar som jag hade innan VFU:n fick jag reda på vad barnen skulle arbeta med under de veckor som jag är där. I förskoleklassen har de tema kroppen. Barn och förskollärare har besökt Navet och hälsat på ett skelett som heter Benny. De har målat skelett och gjort olika aktiviteter om munnen, tänderna med mera. Under min VFU period håller de nu på med våra fem sinnen. Hörseln, smaken, lukten, känseln och synen.

Efter mina tre fältdagar kom jag på vad jag skulle tillverka för didaktiskt material.
Eftersom de skulle arbeta med sinnena under min vistelse i förskoleklassen valde jag att skapa ett material som berör sinnet känsel.

Jag har sytt fyra påsar av gamla jeans. Min pojkväns jeans hade blivit gamla och det hade gått hål i dom. Istället för att slänga byxorna tänkte jag att jag kunde göra något roligt av dom. Jag sydde alltså fyra påsar. Det känns bra när man kan skapa något nytt och användbart av något gammalt tycker jag. På detta sätt kan man arbeta med hållbar utveckling. Jag hade inte suttit framför en symaskin sen i nionde klass så det kändes lite ringrostigt. Jag tog hjälp av min underbara mamma och hon vägledde mig genom projektets gång.

Bilder från tillverkningen av påsarna

När påsarna var färdigsydda fyllde jag dom med olika saker. Jag fyllde påsarna med löv, sand, stenar och mossa. Stenarna och sanden plockade jag på stranden i Espevik där vi har våran sommarstuga. Mossan och löven plockade jag i en skogsdunge i närheten av där jag bor. På datorn skrev jag sedan ut orden: löv, sand, sten, mossa och några fler bokstäver. Detta kommer jag berätta mer om längre ner. Jag klippte ut bokstäverna och limmade fast dom på papper. Sedan var det dags för laminering. Detta gjorde jag i bildsalen i skolan.
Jag har nu haft min samling med barnen och tänkte beskriva hur det gick till.

Jag ville att alla barn i klassen skulle vara med på min samling. Därför delade jag in barnen i tre olika grupper om ungefär åtta barn i varje grupp.
Jag inledde samlingen med att repetera tillsammans med barnen vilka fem sinnen det är vi har. Vi gjorde en ramsa där man sätter tummen i örat, pekfingret på ögonen, långfingret på näsan, ringfingret vid munnen och lillfingret på hakan. Jag berättade sedan att jag skulle ha en samling om känseln. Efter detta tog jag fram mina fyra tygpåsar. Vi samtalade om påsarna och vad jag hade sytt dom av. Barnen var väldigt imponerade av hur jag hade kunnat sy påsar av gamla jeans. Sedan berättade jag att jag hade fyllt påsarna med olika innehåll. I tur och ordning fick alla barn sticka ner sin hand i alla påsar. Detta utan att titta i påsarna. Efteråt talade vi om hur det kändes och vad barnen trodde att det var i påsarna. Nästan alla barn lyckades gissa rätt om vad som låg i.
När de hade känt färdigt var det dags för mina bokstäver. Jag berättade för barnen att vi tillsammans skulle bokstavera de olika sakerna som låg i påsarna. Barnen har arbetat mycket med Bornholmsmodellen och är därför väldigt duktiga på att ljuda ord! Jag behövde inte hjälpa barnen alls mycket utan de visste precis hur orden stavades samt hur de lät. När vi hade bokstaverat orden, bytte jag ut en bokstav mot en annan. I och med detta bildades helt nya ord. Såhär ändrades orden:

löv - lök
sand - tand
sten - stek
mossa - mössa

Orden som vi bokstaverade.
Till höger är de bokstäverna som jag bytte ut

Jag valde att skriva ut bokstäverna med små bokstäver (gemener). Av mina erfarenheter är det vanligast att pedagoger använder sig av stora bokstäver (versaler) när de till exempel ska lära barnen nya ord eller att skriva.
[2] Ann-Katrin Svensson beskrev under en föreläsning att man ofta kan tro att barn har lättare för att lära sig stora bokstäver först. Men det finns ingen bevisad forskning på att så är fallet. Eftersom förskoleklassen arbetar både med versaler och gemener valde jag att skriva ut bokstäverna i gemener.
När vi bytte ut en bokstav mot en annan var det jag som bestämde vilken bokstav som skulle bytas ut. För att kritiskt granska mitt didaktiska material hade jag kunnat förbättra just bokstavsbiten. Istället för att jag bytte ut en bokstav mot en annan, hade barnen istället kunnat göra detta. Då hade de kunnat skapa nya ord på egen hand. Jag hade även kunnat fråga "vilken bokstav tror ni att jag kommer byta ut nu?" Då hade barnen fått tänka lite mer och blivit mer utmanade.

Barnen beskrev att de tyckte aktiviteten var väldigt rolig. De berättade att de tyckte det var spännande och sticka ner handen i påsarna för att sedan gissa vad som låg i.
Min handledare var med och observerade under den första samlingen. De andra två höll jag i själv.


Det var spännande att sticka ner handen i påsarna tyckte barnen

Referenser

[1] Lena Lyckeståhl. Föreläsning - Didaktiska aspekter på olika material, Högskolan i Borås, den 28 januari 2015.

[2] Ann-Katrin Svensson. Föreläsning - Metoder & teorier för språkutvecklande arbetssätt, Högskolan i Borås, den 20 januari 2015.









söndag 19 april 2015

Fältdagar och VFU

Under vårterminen ska vi under tre veckor ha VFU. Detta står för verksamhetsförlagd utbildning. Jag som student får alltså ge mig ut i verkligheten under några veckor. Denna termin fick man önska om man ville ha sin VFU i förskoleklass eller på förskola. Eftersom jag inte har någon erfarenhet av förskoleklass tyckte jag det var ett ypperligt tillfälle att ta tillvara på. Därför är jag denna terminen i förskoleklass och har min VFU där.
Jag har nu gjort en av tre veckor i förskoleklass och har redan märkt att det skiljer sig väldigt mycket åt om man jämför med förskolan. Nu känns det verkligen att jag har kommit in i skolans värld. Barnen räcker upp handen och när de sitter vid sina platser och arbetar går jag runt och hjälper dem när de räknar i sin matematik bok eller liknande. Detta är en stor skillnad om jag jämför med förskolan. Visst att barnen tränar på att räcka upp handen och liknande där också, men att vara i förskoleklass är ändå något helt annat!
Jag känner redan att jag har tilldelat mig många nya erfarenheter och lärt mig väldigt mycket.


Innan jag gav mig ut på min verksamhetsförlagda utbildning var jag ute på tre fältdagar. Dessa dagar var till för att lära känna barnen och pedagogerna samt få en inblick i verksamheten. Efter VFU:n kommer jag ha två fältdagar. Dessa är till för utvärdering och analysering.
Under denna terminen har vi fått i uppgift att tillverka ett så kallat didaktiskt material. Detta material ska jag sedan använda mig av i barngruppen. Jag kommer berätta om vad jag har skapat för didaktiskt material i nästa inlägg. Jag kommer även beskriva hur det gick att använda sig av materialet i barngruppen.

De kursmål jag berör när jag är ute i verksamheten är:
  • Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser.
  • Självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.
  • Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande.
  • Kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma.


fredag 27 mars 2015

Litteraturseminarium

Under denna termin har vi olika litteraturseminarium. Det handlar om bild, textil, musik och drama. Dessa seminarium går ut på att man läser en bok eller delar av en bok. När man gjort det finns djupgående frågor att besvara. När vi hade litteraturseminarium bild skulle vi ha med svaren på frågorna i pappersform. Vi fick sitta i mindre grupper för att diskutera, analysera samt jämföra våra svar. Om man ville tillföra något i sin text fick man lägga till det under seminariets gång. Seminariet gick bland annat ut på att man skulle analysera kring olika teorier samt ställa sig kritisk till något i boken. Boken vi läste till litteraturseminariet bild heter "Nu ler Vygotskij".


Jag tänker ta upp tre kursmål som vi berörde denna dag. Dessa kursmål är:
  • Förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser.
  • Kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen.
  • Skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet.
















Museum besök i Göteborg

En blåsig vårdag åkte jag och en vän till Göteborg för att besöka tre museum. Dessa var Stadsmuseet, Hasselblad Center samt Världskulturmuseet. Mitt lokalsinne är inte det bästa så jag var lite orolig för hur det skulle gå att hitta till alla museum. Jag ger all eloge till min fina vän som hade gjort upp en planering för dagen och ritat en karta på hur vi skulle gå. Utan henne hade jag förmodligen yrat runt i Göteborg hela dagen.

Vi började med att besöka Stadsmuseet. Detta var ett museum där det fanns utställningar som handlade om olika tidsepoker. I vissa rum handlade det om vikingatiden, i andra om 1700-talet och 1800-talet. Jag hade kunnat tänka mig att besöka Stadsmuseet med en barngrupp. Jag tror att detta museum hade passat bäst för en förskoleklass eller äldre barn att besöka. Det känns som om det hade varit mest givande för dem. Montrarna med föremål var uppsatta på en låg nivå. Det hade därför varit på en bra höjd för barnen och de hade kunnat se innehållet i montrarna. Om man hade tagit med sig en barngrupp till Stadsmuseet tror jag att de hade fastnat extra mycket för ett skelett. Detta var 4500 år gammalt. När man kommit tillbaka till förskoleklassen eller skolan hade barnen kunnat rita skelett eller andra teckningar om deras upplevelser på Stadsmuseet.


Efter vi hade besökt Stadsmuseet gick vi vidare till Hasselblad Center. Detta är en del av Göteborgs konstmuseum. Utställningen bestod av fotografier som An-My Lé hade tagit. Korten visade bilder på krig. På en bild riktade en man ett gevär mot en annan. När jag iakttog bilderna fick jag ingen bra känsla i kroppen. Det var en fin utställning på det sättet att fotografierna var tagna på ett professionellt sätt och det var vackra färger. Jag skulle dock aldrig ta med mig en barngrupp till den utställningen. Detta eftersom jag anser att det inte skulle tillföra barnen en positiv upplevelse. Tavlorna hängde dessutom ganska högt upp och lokalen bestod av stora öppna ytor. Hade man släppt in en barngrupp där tror jag mest att de hade sprungit omkring. Utställningen anser jag var mer lämplig för en gymnasieklass eller högstadieklass att besöka.


Dagen avslutades med att vi besökte Världskulturmuseet. Jag tycker absolut att vi sparade det bästa till sist! På våning fyra fanns en utställning som heter Jordlingar. Detta var en utställning som barn själva hade varit med och utformat. Jag hade gärna tagit med min blivande barngrupp för att besöka denna utställning. Det mesta var i barnens höjd och det var en tillåtande miljö. Barnen fick testa och undersöka. Det kändes verkligen som det låg mycket tanke och omsorg bakom denna utställning. Om man skulle ha tema rymden på förskolan hade det varit perfekt att besöka Världskulturmuseet som en introduktion för barnen. Detta för att sedan arbeta vidare med temat på förskolan. Att besöka denna utställning hade även kunnat vara en bra kickoff för ett arbetslag. Detta då de till exempel ska starta upp ett temaarbete om rymden. Många begrepp får barnen tilldelat sig om de besöker detta museum. Några exempel är; matematik, lägesbeskrivning, former, färger samt mönster. 


Genom att ta med sig en barngrupp till ett museum som är anpassat för barn tror jag att barnen: Tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld. Jag tror även att de utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring (Lpfö 98 rev.10 s.10).

Referenser

Läroplan för förskolan Lpfö 98 . [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442



   



torsdag 26 mars 2015

Tecken som stöd

Något som vi pratat en del om denna terminen är tecken som stöd. Under hela utbildningens gång har vi fått mycket kunskap om matematik, språk, naturvetenskap med mera. Tecken som stöd är något som vi inte har berört tidigare. Därför var denna workshop/föreläsning extra intressant och jag lärde mig väldigt många nya saker. Min första tanke var att endast de barn som är i behov av tecken som stöd behöver använda det.
[1] Camilla Carlsson förklarade under workshopen/föreläsningen att tecken som stöd är bra för alla barn. Hon beskrev att i de förskolor som använder tecken som stöd, har konflikterna i barngruppen minskat. Detta eftersom alla barn kan göra sig förstådda. Även de barn som inte kan uttrycka sig så bra verbalt. En metod man kan använda sig av är TAKK. Detta står för Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation. Denna metod används tillsammans med talet som stödord. Vidare används metoden både för förståelse och uttryck. Det kan vara tillfälligt eller som bestående stöd. Det finns många positiva saker med att använda sig av TAKK.
Några exempel är:
  • Det ger ett tydligare och långsammare tal.
  • Det är enklare att teckna än att tala, rent fysiskt.
  • Det ökar koncentrationen vid inlärning.
  • Oftast är det lättare att minnas det man ser (tecken) än det man hör.
  • Det ställer mindre krav på hörselminnet.
  • Tecken är oftast mer lika begreppen de beskriver än om man jämför med talet.

Under föreläsningen/workshopen fick vi i smågrupper testa och kritiskt granska olika material. Vi fick studera olika teckenböcker samt göra övningar på iPaden. 

Materialet som vi kritiskt granskade

Jag ansåg det var bra när det stod i boken hur man skulle göra tecknet.
I detta fallet fick man beskrivet hur man tecknar hund

Nedan kommer jag redogöra för två kursmål som vi berörde under föreläsningen/workshopen.
  • Redogöra för och kritiskt granska olika metoder för att på ett tidigt stadium kartlägga, identifiera och förebygga kommunikativa svårigheter.
  • Tillämpa, motivera och kritiskt granska användandet av olika digitala redskap för att stödja barns utveckling.

    I läroplanen för förskolan står det beskrivet att förskolan ska sträva efter att varje barn; utvecklar intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner. Vidare beskrivs det att förskolan ska sträva efter att varje barn; utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa (Lpfö 98 rev.10 s.10). 

Referenser

[1] Camilla Carlsson. Workshop/föreläsning - specialpedagogik och kommunikation. Högskolan i Borås, den 23 februari 2015

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442












Navet

Navet är ett så kallat science center. Det är en plats där människor i alla åldrar har möjlighet att uppleva matematik, teknik, naturvetenskap samt hållbar utveckling. Allt detta på ett kreativt och lekfullt sätt. Huset är fullt av experimentstationer och utställningar i vackra och spännande miljöer. På Navet får man uppleva med alla sinnen.
Målsättningen med Navet är att verksamheten ska vara med och utveckla Sjuhärad till en attraktiv region. Andra mål är att navet ska vara med och påverka så att människor får insikt och kunskap om hållbar utveckling. Pedagoger ska ges möjligheter till regelbunden kompetensutveckling i matematik, teknik samt naturvetenskap.


När vi var på Navet med skolan inleddes dagen med att vi fick göra olika experiment. Dessa var tagna från en nyutgiven bok som heter Tunda och Triton. Boken handlar om en fladdermus och en vattensalamander och till varje kapitel finns experiment som man kan göra med barngruppen. Boken handlar bland annat om fysik, skuggspel, luft och vatten och kändes perfekt att använda sig av vid olika temaarbeten. Jag bläddrade i boken och den inbjöd verkligen till läsning. Bilderna var väldigt fina med härliga färger. Det var lagom mycket text och innehållet var lättläst tycker jag. Jag är inte en person som brukar ge boktips men denna bok kan jag verkligen rekommendera! Boken finns att köpa i Navets egen butik. Det kommer troligtvis att komma en till bok inom en snar framtid i samma serie.

Under dagen fick vi tillverka ett flygplan och en fallskärm.
Experimenten finns i boken Tunda och Triton

Jag har aldrig varit på Navet med en barngrupp. Jag har bara varit där privat och med skolan. Därför skulle jag gärna ta med min blivande barngrupp till Navet när jag kommer ut och arbetar i verksamheten. Det jag gillar mest med Navet är att man får uppleva med alla sinnen och detta på ett roligt och lustfyllt sätt. Jag tror att barn lär sig många nya saker, utan att de kanske egentligen tänker på det. Detta eftersom de har så roligt och fullt upp med att prova alla spännande saker.  

Genom att ta med en barngrupp till navet tror jag att barnen:
  • Utvecklar intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra.
     
  • Utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen.
     
  • Utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap (Lpfö 98 rev.10 s.10).  

Mitt boktips är Tunda och Triton

Referenser

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442




Matematik i förskolan

Innan jag började studera till förskollärare tänkte jag inte på att barn dagligen kommer i kontakt med matematik. Matematik är något som finns runt omkring oss hela tiden. Som förskollärare är det viktigt att göra matematiken synlig för barnen och få in det på ett roligt och lustfyllt sätt.

I skolan har vi haft workshop om matematik. Detta var en dag då vi fick många konkreta tips på aktiviteter man kan göra i förskolan.

Genom att använda sig av diagram i förskolan får man in många matematiska begrepp. Samtidigt skapas förhoppningsvis ett lustfyllt lärande hos barnen. Pedagogerna kan låta barnen rösta om olika saker. Det kan till exempel handla om vart de ska gå någonstans under utevistelsen. Barnen kan rösta om de vill vara på gården, i skogen eller kanske gå till en lekplats. Under workshopen i skolan fick vi rösta om olika resmål. Alternativen var om man ville åka till solen, spa eller en skidresa. Först synliggjordes våra röster genom ett stapeldiagram. Efter det skapades ett cirkeldiagram.

Genom att lägga kulor i plexiglasrör skapades ett stapeldiagram

När träkulorna träddes på en tvättlina skapades ett cirkeldiagram

På förskolor är det vanligt förekommande att arbetslaget sätter upp dokumentation i hallen. Där kan föräldrarna ta del av barnens vardag när de hämtar, lämnar och se vad barnen arbetat med. Föräldrarna kan samtala samt ställa frågor till sitt barn vad dokumentationen handlar om. Om förskollärarna arbetar med diagram ges barnen möjlighet att uppleva samband mellan olika delar av matematiken. De får även uppleva samband mellan vardag och matematik (Forsbäck 2006 s.67).

Sterner och Johansson (2006 s.72) beskriver Gelman och Gallistels fem principer. En av dessa heter ett till ett-principen. Denna princip innebär att ett föremål från en mängd bildar par med ett föremål från en annan mängd.
När barnen röstar kan antal röster paras ihop med antal barn. På detta sätt kan man arbeta med ett till ett-principen i förskolan.

Några av de mål vilka står beskrivet i läroplanen när det gäller matematik är: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar. Ett annat mål är att barnen ska utveckla sin förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mellan begrepp (Lpfö 98 rev.10 s.10).

Man får in många begrepp när man arbetar med matematik

Referenser

Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1-5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborg universitet

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442




   

onsdag 25 mars 2015

Drama - skuggteater

När vi hade professionsdag i skolan gick jag på två föreläsningar, man fick själv välja vilka två man ville gå på. Under förmiddagen gick jag på en föreläsning som handlade om språk. Vi fick tips på aktiviteter och material som stimulerar barns språk. Trots att jag hade hört mycket av detta sedan tidigare var det bra att färska upp minnet.
På eftermiddagen gick jag på en föreläsning som han handlade om ljus. En förskollärare som heter Helena beskrev hur hon och hennes kollegor hade arbetat med tema ljus på sin förskola.
[1] Helena Hagström berättade om en aktivitet där barnen fick upptäcka och utforska sina skuggor. Hon beskrev hur hennes arbetslag hade hängt upp ett stort, vitt lakan i taket. Genom att lysa med en projektor på lakanet kunde man se barnens skuggor. Detta var en aktivitet som barnen fastnade mycket för. Efter ett tag upptäckte barnen att de även kunde spela teater bakom lakanet, det blev då skuggteater. Helena beskrev vidare att många barn gillade att de kunde spela teater bakom lakanet eftersom de då inte kände sig uttittade.

Exemplet som Helena berättade om tyckte jag var ett väldigt bra sätt att spela teater på. Alla barn är inte bekväma med att spela teater eftersom de inte gillar att stå i centrum och att deras vänner tittar på dem. Genom att göra på detta sätt kan alla barn delta och för många skapar det en större trygghet. När barnen har blivit bekväma med att spela teater bakom tygstycket kanske de tillslut vågar gå framför lakanet och spela teater där. Det mål jag har valt utifrån läroplanen när det gäller drama är: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin identitet och känner sig trygg i den samt utvecklar självständighet och tillit till sin egen förmåga (Lpfö 98 rev.10 s.9).

I skolan har vi haft workshop i drama.
[2] Gunilla Fihn berättade att drama handlar om att åskådliggöra genom en handling. Hon beskrev att det finns två olika typer av teater. Dessa är forum teater och forumspel. Forum teater är vanlig teater medan forumspel är en pedagogisk metod.

När man arbetar med drama i förskolan anser jag det viktigaste är att barnen känner sig bekväma. Vill något barn absolut inte gå upp på en scen ska inte förskolläraren tvinga någon tycker jag. När jag var liten kunde jag inte sova på natten om jag visste att jag dagen efter skulle ha till exempel ett rollspel inför klassen. Det var först i äldre tonåren som jag blev ganska bekväm med att stå inför människor och dramatisera. Hade jag istället kunnat stå bakom ett lakan och spelat teater hade jag känt mig betydligt mer bekväm. Därför är skuggteater en av många saker som jag kommer ta med mig ut i verksamheten när jag sedan börjar arbeta som förskollärare.

Ett sätt att experimentera med ljus är när barnen upptäcker sin egen skugga.

Referenser

[1] Helena Hagström. Föreläsning - vilka upptäckter och vilka kreativa förmågor kan barnen utveckla i mötet med ljus? Högskolan i Borås, den 20 mars 2015.

[2] Gunilla Fihn. Workshop - drama 1. Högskolan i Borås, den 5 mars 2015. 

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442



onsdag 4 mars 2015

Textilmuseet

Besöket på textilmuseet var ett givande besök på många sätt. Jag fick en inblick i hur personalen arbetar när de tar emot barngrupper. Det var även väldigt roligt att få se de olika utställningarna. Under dagen hade vi en guide med oss som heter Karin, hon berättade många spännande saker. Textilmuseet är en plats för personer i alla åldrar att besöka, allt ifrån barn till medelålders och pensionärer.

Under förmiddagen fick vi en guidad tur i textilmuseets lokaler. Den ena utställningen anser jag var mer anpassad för barn, medan den andra var lämpligare för de vuxna. Den utställning som var mest lämplig för barn var helt underbar. Miljöerna var vackert uppbyggda och färgerna var inbjudande och fina. Många väggar var klädda i färggranna tyger.

Det som jag tycker var tråkigt och ställer mig något kritisk till var att många av de saker vilka var upphängda på väggarna, hängde väldigt högt upp. Många av sakerna fanns det ingen möjlighet för ett barn att nå upp till. Jag har i ett tidigare inlägg betonat hur viktigt jag tycker det är att det mesta ska vara tillgängligt på barnens nivå.
Karin [1] berättade att även hon önskade att många av sakerna skulle hänga längre ner. Karin beskrev hur viktigt hon tycker det är att barnen ska gilla att gå på museum. Hon beskrev att barnen är vår framtid, därför är det viktigt att de får en positiv upplevelse av att gå på museum. Vidare beskrev hon att barn ska ha samma rättigheter att gå in på ett museum som de vuxna.

Utställningen som mest var för barnen

Under förmiddagen fick vi även se på en utställning som kommer från Japan. Denna utställning anser jag var mer intressant och givande för de vuxna. Skulpturerna som ställdes ut kändes ömtåliga och jag tänkte "undrar om jag får röra detta?" Detta är en av anledningarna till varför jag tyckte att denna utställning mest var för de vuxna.

Bilder från den Japanska utställningen

Under eftermiddagen fick vi tillverka ett valfritt djur som är ett så kallat skadedjur och gillar att äta på textil. Vi fick bilder som inspiration och sedan var det bara att gå loss och skapa vad man ville. Det fanns mängder med material att välja mellan. Allt ifrån gamla slipsar till knappar och tyger. Jag valde att tillverka en fjäril.

Bilder på tillverkningen av fjärilen

Det viktigaste och tänka på om man ska besöka ett museum med en barngrupp anser jag är att ta reda på så att utställningen är anpassad för barnen. Jag tycker det är väldigt viktigt att barnen får känna på saker och uppleva med hela kroppen. Jag hade tyckt det var tråkigt och komma till ett museum med en barngrupp om jag skulle känna oro över att barnen inte fick ta och känna på saker. Jag vill inte behöva oroa mig för att något ska gå sönder. Det viktigaste är istället att fokusera på barnen och se till att de får en positiv upplevelse av ett museum besök. 

Referenser

[1] Karin Olsson Lindström. Textilmuseet i Borås, den 3 mars 2015


Textil - tova med ull

Under en dag i skolan fick vi prova på att tova och oj vad roligt det var!
Vi fick fria händer till att tova vad vi ville, men det skulle vara en saga eller också kunde man hitta på en saga. I min grupp var vi tre personer och vi valde att tova berättelsen om Rapunzel.

Vi började med att göra bakgrunden som vi sedan skulle tova på.

Vi började med att lägga ut vit ull på en svart soppåse. Sedan sprejade vi ullen med ljummet vatten blandat med såpa. Efter det gick vi på påsen så att ullen skulle bli mer kompakt. Slutligen rullade vi ullen till en lång "korv" och med hjälp av våra fötter rullades korven till ullen fick den form som vi ville ha. 

När vi hade tillverkat våran bakgrund var det dags att börja med sagan. Vi tovade fast figurerna med hjälp av en nål (denna var väldigt vass, så man fick vara försiktig).
Detta var en väldigt rolig teknik att använda sig av. Jag trodde att det skulle vara väldigt svårt att få till alla figurer så att det blev som vi ville ha det, men faktum var att det var väldigt lätt! Jag anser att det var mycket lättare än att till exempel måla. Vårt konstverk blev precis som vi ville ha det.

Det färdiga resultatet. 

Samtidigt som vi tovade samtalade vi om hur många matematiska begrepp man faktiskt kan få in genom att använda sig av tekniken. Begreppen vi kom på var bland annat: stor och liten, antal, former samt lägesbeskrivning.
Jag tror att en grupp med barn skulle tycka det är roligt att tova. Eftersom det är en tidskrävande aktivitet tror jag det är något som man hade kunnat hålla på med under en väldigt lång tid. Nålen som vi använde oss av, var som jag tidigare nämnt väldigt vass. Om man skulle använda sig av en sådan nål i förskoleverksamheten är det väldigt viktigt att pedagogerna är närvarande hela tiden så att inget farligt inträffar.

Att använda sig av tovning är väldigt rogivande för barnen. Har förskolläraren ordnat aktiviteten bekvämt med plats och tid brukar det bli en väldigt lyckad aktivitet. En grupp med fyra barn brukar vara lagom när de ska arbeta med ull. När barn och pedagoger tillsammans arbetar med ull brukar det skapas fina samtal. Att tova passar bra både för de yngre och äldre barnen. Tovning med ull är ofta något nytt för de flesta barn. Därför är det lämpligt om pedagogen introducerar aktiviteten genom att berätta för barnen om den historia och bakgrund som tovning och ull har. Förskolläraren kan samtala med barnen om vad ullen kommer ifrån. Pedagogen kan prata om att ullen klipps av från fåret, hur den rengörs för att sedan hamna på förskolan. Vad samtalen handlar om får styras av barnens ålder. Har förskolan möjlighet att besöka en gård med får brukar detta vara en givande inspirationskälla (Björkdahl Ordell m. fl. 2010 s.18).

Referenser

Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnycke: Susanne Björkdahl Ordell].




söndag 1 mars 2015

Museum besök i Borås

En dag besökte jag och en vän två museum i Borås. Under förmiddagen besökte vi Ålgårdens museum där konstnären Tomas Ekvall ställde ut sina tavlor. Museet var beläget vid en mysig sjö och miljön runt omkring var väldigt vacker.
Vi kom in i en stor lokal med tavlor hängandes utmed väggarna. Det var en fin utställning men jag ställer mig något kritisk till om det skulle fungera att ta med en barngrupp dit. Eftersom lokalen bestod av stora öppna ytor tror jag att lokalen hade ropat "spring!" till barnen och springa är ju något som de helst inte ska göra i en sådan lokal. Om man hade tagit med en barngrupp till Ålgården hade man i så fall kunnat anpassa utflykten. Pedagogerna hade kunnat gå dit med barngruppen när det var en annan utställning som är mer anpassad för barnen. I lokalen fanns en spännande dörr, en öppen spis samt en trappa. Dessa saker hade nog barnen tyckt var betydligt mer spännande att utforska än tavlorna.

Den spännande dörren, spisen och trappan hade nog fångat barnens intresse mer än konsten...


Under eftermiddagen besökte vi Borås konstmuseum. I bottenplan fanns en verksamhet som är baserad på Anna-Clara Tidholms bok "Knacka på". Detta var ingen vanlig utställning som kommer försvinna om ett tag utan tanken är att den ska finnas kvar, förhoppningsvis under en väldigt lång tid framöver. Verksamheten var anpassad så att förskolor kan komma dit med en barngrupp, men även föräldrar kan komma dit med sina barn. I boken Knacka på finns dörrar i olika färger som man får knacka på och sedan kan man gissa vad som döljer sig bakom varje dörr. Detta är något som barnen brukar tycka är spännande. Denna verksamhet var upplagt på samma sätt som i boken. Dörrarna var i olika färger och bakom varje dörr fanns något spännande. 

Verksamhetens utgångspunkt var från boken "Knacka på".


Den första dörren jag såg när vi kom in var den blå dörren. Bakom den fanns ett rum där barnen fick vara kreativa. Det fanns allt material man kan tänka sig och barnen fick verkligen gå loss och göra vad de ville. Det fanns papper, färg, tråd, tapeter, ja listan kan göras lång.. Allt var anpassat i barnens höjd och det fanns inga begränsningar - bara en massa möjligheter! När barnen har skapat något får de välja om de vill ta med sig det hem eller om de vill låta det vara kvar. Idén om att verksamheten ska vara anpassad i barnens höjd är något jag ser som en självklarhet. Trots att det borde vara så finns det många förskolor som skulle behöva anpassa sin verksamhet mer efter barnen och mindre efter de vuxna. I min kommande yrkesroll som förskollärare är det väldigt viktigt att allt ska finnas tillgängligt i barnens nivå.


Bakom den gula dörren fanns ett rum med en massa böcker. Böckerna var uppsatta på hyllor utmed väggarna och var tillgängliga så att barnen ska kunna nå dem. I rummet fanns en trappa där man kunde sitta och läsa tillsammans. En kvinna som arbetar i verksamheten berättade att barnen har hittat på mängder med olika saker som trappan kan användas till. De lite äldre barnen gillar att ha den som en scen.


Bakom den gröna dörren fanns ett stort rum som kunde användas till olika aktiviteter.
På golvet låg en härlig rosa heltäckningsmatta och i taket fanns belysning som skiftade till olika färger. I bakgrunden spelades avkopplande musik. I rummet fanns puffar i olika färger som kan användas till spännande lekar. Vi fick berättat för oss att en av de mest populära aktiviteterna brukar vara att bygga kojor med puffarna. Det fanns även taktila bollar som barnen kan använda. Detta i kombination med den avslappnande musiken och de skiftande färgerna i taket tyckte jag var väldigt härlig.
[1] Douglas Flobrant beskriver vikten av att barnen får ha något som de kan sysselsätta sig med som stimulerar det taktila. Då kan taktila bollar vara ett bra alternativ. Flobrant beskriver vidare att taktil beröring ofta skapar ett lugn och kan vara till användning för de barn som har lite koncentrationssvårigheter. Bollarna kan till exempel användas vid samling på förskolan.


Bakom den röda dörren fanns ett rum där man kan sitta och äta mat. Det var precis som ett vanligt kök och det fanns tillgång till mikro så att man kunde värma medhavd mat om så önskas. På väggarna fanns som i alla andra rum vackra målningar och dekorativa detaljer vilket skapade en härlig stämning. 


Till och med toaletterna var inspirerade från boken. På väggarna var det målat i vackra färger och det fanns rim och ramsor skrivna på väggarna.
Svensson (2009 s.90) beskriver att när barn rimmar innebär detta att de kan bortse från språkets innebörd. Istället fokuserar de på uttalet. Till exempel hör inte docka och dockvagn ihop, men det gör docka och plocka. När barnen har förmåga att rimma brukar man säga att de har en viss segmenteringsförmåga. Detta eftersom rimma kräver att barnen kan isolera vissa språkljud. En del barn rimmar med riktiga ord och andra med nonsensord.

Det finns mängder med olika sätt man kan använda sig av för att göra barnen nyfikna på språket. Ett sätt är att ta hjälp av miljön och göra den lustfull. Barnens naturliga intresse och nyfikenhet för skriftspråket kan stimuleras genom miljön. Det är spännande att som barn själv få vistas i miljöer som inbjuder till skriftspråk, det blir då mer personligt (Svensson 2009 s.107).

Det jag gillade mest med verksamheten Knacka på var att allt var så tillåtande. Jag anser det var väldigt bra att man kan gå dit både som förälder men även med en barngrupp. Detta skapar mängder med möjligheter! Om man i förskolan hade haft ett temaarbete om till exempel böcker eller färger hade det varit perfekt att gå dit med barnen. Jag tror att vilket temaarbete man än hade haft på förskolan så hade det varit givande att besöka Knacka på.

Referenser

[1] Douglas Flobrant. Föreläsning - Barns olikheter, Högskolan i Borås, den 2 December 2014.

Svensson, Ann - Katrin (2009). Barnet, språket och miljön: från ord till mening. 2., omarb. uppl. Lund: Studetlitteratur.