Morgonsamling

Varje morgon har förskoleklassen en morgonsamling. En dag höll jag i samlingen. Morgonen inleddes med att barnen stod i tamburen och väntade. Två barn utses varje vecka till ansvarsbarn, så även denna vecka. Dessa barn hjälpte till med lite sysslor under veckan. På morgonen var det ansvarsbarnen som tog emot barnen in i klassrummet. De tog varandra i handen och sa godmorgon. Barnen har fotografier på sig. Dessa foton lades i en hög. Sedan drog ansvarsbarnen ett kort och på så vis visste barnen i vilken ordning de skulle komma fram och säga godmorgon. När de kom in i klassrummet satte de upp sina foton på sig själva på en vägg. Det finns häftmassa på baksidan av korten och på så vis fäster de på väggen. Efter att de gjort detta satte sig barnen tysta i en ring på golvet.

Det första vi gjorde på morgonsamlingen var att sjunga två sånger. Det gör de varje morgon. Det är samma låt som sjungs två gånger, men den ena gången sjungs sången på svenska och andra gången på engelska. När vi hade gjort detta drog jag ett namn på ett barn ur en burk. Detta barn fick komma fram och dra almanackan, läsa dag, datum och år. Barnet fick även läsa vem som hade namnsdag den dagen. När detta var klart frågade barnet sina vänner om de kände någon som hette så och om någon har det namnet i sin familj. Barnen tyckte det var väldigt spännande när jag skulle dra namnet. De flesta barn ville komma fram. Eftersom barnen tycker det är så roligt brukar förskollärarna göra processen lite mer spännande. De brukar ge ledtrådar på vem det är som ska komma fram. Det gjorde även jag. Jag sa till exempel "den här personen har jeans på sig, har halv långt hår" och så vidare. Ganska snabbt kom barnen på vem det var som fick komma fram.
 
Sedan räknade barnen hur många som var där. Vilka barn fattades och hur många saknades? Här fick vi in en hel del matematik. Björklund (2009 s.49) beskriver att det är bra om barn ofta får uppleva att matematiken kan användas för att lösa vardagliga problem. Möten med räkneramsor, räkneord och räkneprinciper kan skapa möjligheter för barnen att bilda sig en uppfattning om hur räknandet egentligen fungerar.
Efter detta pratade jag om hur dagen skulle se ut. Vad det skulle serveras till lunch och så vidare. Barnen fick även räcka upp handen och berätta för sina kamrater om de ville säga något. Det kunde vara allt ifrån att en del barn skulle resa bort till att berätta om något roligt de gjort hemma. Efter samlingen arbetade barnen med ett material som heter Lyckostjärnan. Denna aktivitet höll de ordinarie pedagogerna i.
Jag anser att det gick bra att hålla i samlingen. Barnen lyssnade lika bra på mig som de ordinarie förskollärarna vilket kändes bra. Jag är glad över att jag har fått tillfälle att prova på och hålla i samlingar med barnen. Detta i både mindre och större grupper. Jag har tilldelat mig många nya erfarenheter vilket känns roligt och lärorikt.

Det var spännande att se vem som fick komma fram och dra almanackan tyckte barnen

Referenser

Björklund, Camilla (2009) En, två, många: om barns tidiga matematiska tänkande. 1. uppl. Stockholm: Liber