Hörselsamling

Jag fick mersmak efter att ha hållit i min samling om känsel. Det var väldigt lärorikt och en utmaning att få samtliga barn intresserade och nyfikna på det jag gjorde. Därför ville jag gärna hålla i fler samlingar! Denna gången var det dags att hålla i en samling om hörseln. Jag ville utmana mig själv mer och valde denna gången att ha halva barngruppen med i samlingen. Det blev cirka 13 barn.

De fem sinnena är uppskrivna på tavlan.

Då kan barnen göra sig påminda om vilka sinnen vi har

Inledningsvis repeterade vi vilka fem sinnen det är vi har. Vi gjorde ramsan som jag beskrev i det tidigare inlägget. Jag berättade sedan att vi skulle ha en samling om hörseln. Jag pratade med barnen om att det finns personer som inte hör så bra. Detta kallas för att man har en hörselnedsättning. Detta visste många av barnen. Jag berättade om min morfar som inte hör så bra och har hörapparat. Detta är ett så kallat hjälpmedel som man kan få då man har en hörselnedsättning. Jag beskrev vidare att det är viktigt och prata långsamt och tydligt till de personer som inte hör så bra. Sedan samtalade vi om att det finns människor som inte hör något alls. Då kallas detta för att man är döv. Hur kommunicerar man då? Barnen visste att man då kommunicerar med hjälp av teckenspråk. En del barn hade pratat och lärt sig teckenspråk på sin förskola innan de kom till förskoleklassen. Vi gick varvet runt och barnen fick visa de tecken de kunde på teckenspråk. En del barn kunde inget tecken, detta gjorde naturligtvis ingenting. Sedan visade jag de tecken som jag kunde och jag bokstaverade även mitt namn.
Efter detta lekte vi viskleken tre gånger. Detta tyckte barnen var jättekul. Sedan var det dags för en annan lek. Ett barn la sig i mitten av cirkeln och blundade. Jag pekade på ett barn i ringen som skulle säga hej. Det barn som var i mitten skulle gissa vilket barn det var som sa hej. Barnen fick träna på att lyssna på var ljudet kom ifrån samt att känna igen sina kompisars röster. Alla barn fick vara i mitten en gång. De var jätte duktiga och alla barnen gissade rätt på vem det var som sa hej.

Den sista aktiviteten som jag höll i denna samling var ett så kallat hörselbingo. Jag började med att dela ut var sin bricka till barnen. På varje bricka fanns tre olika bilder. Det kunde till exempel vara en katt, en gråtande bebis och en gnisslande dörr. Jag satte i ett kassettband i bandspelaren som spelade upp olika ljud. När barnen hörde sitt ljud fick de lägga en röd markering på bilden. När man hade alla sina tre bilder markerade hade brickan vunnit. Jag var tydlig med att förklara att det var brickan som hade vunnit och inte barnet. Samlingen blev väldigt lyckad och de märktes på barnen att de tyckte samlingen var rolig och uppskattad.

Hörselbingo var en uppskattad aktivitet hos barnen

Innan jag begav mig ut på min verksamhetsförlagda utbildning var jag på en VFU-konferens i skolan. Där höll vår kursansvarige i en föreläsning om estetiska lärprocesser.

[1] Mats Andersson förklarade under VFU-konferensen vad estetiska lärprocesser innebär. Det handlar om sinnesupplevelser. Det handlar alltså precis om det som vi nu arbetar med i förskoleklassen: hörsel, syn, lukt smak och känsel.
När jag har hållit i samlingar om känsel samt hörsel har barnen tilldelat sig nya kunskaper om estetiska lärprocesser. Det märks tydligt att de lär sig så mycket. Barnen är som svampar som bara suger upp och tar till sig av all information. Det är väldigt häftigt att se tycker jag.

Barnen har fått en stencil och skrivit de fem sinnena på den rätt raden

Referenser

[1] Mats Andersson. Föreläsning - Estetiska lärprocesser, Högskolan i Borås, den 8 april 2015.

Didaktiskt material

Som jag nämnde i förra inlägget ska vi denna terminen skapa ett så kallat didaktiskt material. Detta material ska vi sedan använda oss av i barngruppen under VFU:n. Vad är då egentligen ett didaktiskt material?
[1] Lena Lyckeståhl beskrev under en föreläsning att: "ett material blir didaktiskt när det finns ett syfte och mål med materialet". Detta innebär att nästan vad som helst kan bli ett didaktiskt material. Så länge det finns ett mål och en tanke bakom det. Lena beskrev vidare att ett vanligt papper kan bli didaktiskt om man till exempel viker en loppa av pappret. Genom att vika en loppa kan barnen till exempel träna på att lära sig färger, räkna och skriva.

Det didaktiska materialet som jag har skapat behövde höra ihop med något som de arbetar med i förskoleklassen. Under mina tre fältdagar som jag hade innan VFU:n fick jag reda på vad barnen skulle arbeta med under de veckor som jag är där. I förskoleklassen har de tema kroppen. Barn och förskollärare har besökt Navet och hälsat på ett skelett som heter Benny. De har målat skelett och gjort olika aktiviteter om munnen, tänderna med mera. Under min VFU period håller de nu på med våra fem sinnen. Hörseln, smaken, lukten, känseln och synen.

Efter mina tre fältdagar kom jag på vad jag skulle tillverka för didaktiskt material.
Eftersom de skulle arbeta med sinnena under min vistelse i förskoleklassen valde jag att skapa ett material som berör sinnet känsel.

Jag har sytt fyra påsar av gamla jeans. Min pojkväns jeans hade blivit gamla och det hade gått hål i dom. Istället för att slänga byxorna tänkte jag att jag kunde göra något roligt av dom. Jag sydde alltså fyra påsar. Det känns bra när man kan skapa något nytt och användbart av något gammalt tycker jag. På detta sätt kan man arbeta med hållbar utveckling. Jag hade inte suttit framför en symaskin sen i nionde klass så det kändes lite ringrostigt. Jag tog hjälp av min underbara mamma och hon vägledde mig genom projektets gång.

Bilder från tillverkningen av påsarna

När påsarna var färdigsydda fyllde jag dom med olika saker. Jag fyllde påsarna med löv, sand, stenar och mossa. Stenarna och sanden plockade jag på stranden i Espevik där vi har våran sommarstuga. Mossan och löven plockade jag i en skogsdunge i närheten av där jag bor. På datorn skrev jag sedan ut orden: löv, sand, sten, mossa och några fler bokstäver. Detta kommer jag berätta mer om längre ner. Jag klippte ut bokstäverna och limmade fast dom på papper. Sedan var det dags för laminering. Detta gjorde jag i bildsalen i skolan.

Jag har nu haft min samling med barnen och tänkte beskriva hur det gick till.

Jag ville att alla barn i klassen skulle vara med på min samling. Därför delade jag in barnen i tre olika grupper om ungefär åtta barn i varje grupp.

Jag inledde samlingen med att repetera tillsammans med barnen vilka fem sinnen det är vi har. Vi gjorde en ramsa där man sätter tummen i örat, pekfingret på ögonen, långfingret på näsan, ringfingret vid munnen och lillfingret på hakan. Jag berättade sedan att jag skulle ha en samling om känseln. Efter detta tog jag fram mina fyra tygpåsar. Vi samtalade om påsarna och vad jag hade sytt dom av. Barnen var väldigt imponerade av hur jag hade kunnat sy påsar av gamla jeans. Sedan berättade jag att jag hade fyllt påsarna med olika innehåll. I tur och ordning fick alla barn sticka ner sin hand i alla påsar. Detta utan att titta i påsarna. Efteråt talade vi om hur det kändes och vad barnen trodde att det var i påsarna. Nästan alla barn lyckades gissa rätt om vad som låg i.
När de hade känt färdigt var det dags för mina bokstäver. Jag berättade för barnen att vi tillsammans skulle bokstavera de olika sakerna som låg i påsarna. Barnen har arbetat mycket med Bornholmsmodellen och är därför väldigt duktiga på att ljuda ord! Jag behövde inte hjälpa barnen alls mycket utan de visste precis hur orden stavades samt hur de lät. När vi hade bokstaverat orden, bytte jag ut en bokstav mot en annan. I och med detta bildades helt nya ord. Såhär ändrades orden:

löv - lök

sand - tand
sten - stek
mossa - mössa

Orden som vi bokstaverade.

Till höger är de bokstäverna som jag bytte ut

Jag valde att skriva ut bokstäverna med små bokstäver (gemener). Av mina erfarenheter är det vanligast att pedagoger använder sig av stora bokstäver (versaler) när de till exempel ska lära barnen nya ord eller att skriva.

[2] Ann-Katrin Svensson beskrev under en föreläsning att man ofta kan tro att barn har lättare för att lära sig stora bokstäver först. Men det finns ingen bevisad forskning på att så är fallet. Eftersom förskoleklassen arbetar både med versaler och gemener valde jag att skriva ut bokstäverna i gemener.
När vi bytte ut en bokstav mot en annan var det jag som bestämde vilken bokstav som skulle bytas ut. För att kritiskt granska mitt didaktiska material hade jag kunnat förbättra just bokstavsbiten. Istället för att jag bytte ut en bokstav mot en annan, hade barnen istället kunnat göra detta. Då hade de kunnat skapa nya ord på egen hand. Jag hade även kunnat fråga "vilken bokstav tror ni att jag kommer byta ut nu?" Då hade barnen fått tänka lite mer och blivit mer utmanade.

Barnen beskrev att de tyckte aktiviteten var väldigt rolig. De berättade att de tyckte det var spännande och sticka ner handen i påsarna för att sedan gissa vad som låg i.

Min handledare var med och observerade under den första samlingen. De andra två höll jag i själv.

Det var spännande att sticka ner handen i påsarna tyckte barnen

Referenser

[1] Lena Lyckeståhl. Föreläsning - Didaktiska aspekter på olika material, Högskolan i Borås, den 28 januari 2015.

[2] Ann-Katrin Svensson. Föreläsning - Metoder & teorier för språkutvecklande arbetssätt, Högskolan i Borås, den 20 januari 2015.

Fältdagar och VFU

Under vårterminen ska vi under tre veckor ha VFU. Detta står för verksamhetsförlagd utbildning. Jag som student får alltså ge mig ut i verkligheten under några veckor. Denna termin fick man önska om man ville ha sin VFU i förskoleklass eller på förskola. Eftersom jag inte har någon erfarenhet av förskoleklass tyckte jag det var ett ypperligt tillfälle att ta tillvara på. Därför är jag denna terminen i förskoleklass och har min VFU där.
Jag har nu gjort en av tre veckor i förskoleklass och har redan märkt att det skiljer sig väldigt mycket åt om man jämför med förskolan. Nu känns det verkligen att jag har kommit in i skolans värld. Barnen räcker upp handen och när de sitter vid sina platser och arbetar går jag runt och hjälper dem när de räknar i sin matematik bok eller liknande. Detta är en stor skillnad om jag jämför med förskolan. Visst att barnen tränar på att räcka upp handen och liknande där också, men att vara i förskoleklass är ändå något helt annat!
Jag känner redan att jag har tilldelat mig många nya erfarenheter och lärt mig väldigt mycket.

Innan jag gav mig ut på min verksamhetsförlagda utbildning var jag ute på tre fältdagar. Dessa dagar var till för att lära känna barnen och pedagogerna samt få en inblick i verksamheten. Efter VFU:n kommer jag ha två fältdagar. Dessa är till för utvärdering och analysering.

Under denna terminen har vi fått i uppgift att tillverka ett så kallat didaktiskt material. Detta material ska jag sedan använda mig av i barngruppen. Jag kommer berätta om vad jag har skapat för didaktiskt material i nästa inlägg. Jag kommer även beskriva hur det gick att använda sig av materialet i barngruppen.

De kursmål jag berör när jag är ute i verksamheten är:

• Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser.
  
• Självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.
  
• Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande.
  
• Kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma.

Litteraturseminarium

Under denna termin har vi olika litteraturseminarium. Det handlar om bild, textil, musik och drama. Dessa seminarium går ut på att man läser en bok eller delar av en bok. När man gjort det finns djupgående frågor att besvara. När vi hade litteraturseminarium bild skulle vi ha med svaren på frågorna i pappersform. Vi fick sitta i mindre grupper för att diskutera, analysera samt jämföra våra svar. Om man ville tillföra något i sin text fick man lägga till det under seminariets gång. Seminariet gick bland annat ut på att man skulle analysera kring olika teorier samt ställa sig kritisk till något i boken. Boken vi läste till litteraturseminariet bild heter "Nu ler Vygotskij".

Jag tänker ta upp tre kursmål som vi berörde denna dag. Dessa kursmål är:

• Förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser.
  
• Kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen.
  
• Skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet.
  
  
  
  
  

Museum besök i Göteborg

En blåsig vårdag åkte jag och en vän till Göteborg för att besöka tre museum. Dessa var Stadsmuseet, Hasselblad Center samt Världskulturmuseet. Mitt lokalsinne är inte det bästa så jag var lite orolig för hur det skulle gå att hitta till alla museum. Jag ger all eloge till min fina vän som hade gjort upp en planering för dagen och ritat en karta på hur vi skulle gå. Utan henne hade jag förmodligen yrat runt i Göteborg hela dagen.

Vi började med att besöka Stadsmuseet. Detta var ett museum där det fanns utställningar som handlade om olika tidsepoker. I vissa rum handlade det om vikingatiden, i andra om 1700-talet och 1800-talet. Jag hade kunnat tänka mig att besöka Stadsmuseet med en barngrupp. Jag tror att detta museum hade passat bäst för en förskoleklass eller äldre barn att besöka. Det känns som om det hade varit mest givande för dem. Montrarna med föremål var uppsatta på en låg nivå. Det hade därför varit på en bra höjd för barnen och de hade kunnat se innehållet i montrarna. Om man hade tagit med sig en barngrupp till Stadsmuseet tror jag att de hade fastnat extra mycket för ett skelett. Detta var 4500 år gammalt. När man kommit tillbaka till förskoleklassen eller skolan hade barnen kunnat rita skelett eller andra teckningar om deras upplevelser på Stadsmuseet.

Efter vi hade besökt Stadsmuseet gick vi vidare till Hasselblad Center. Detta är en del av Göteborgs konstmuseum. Utställningen bestod av fotografier som An-My Lé hade tagit. Korten visade bilder på krig. På en bild riktade en man ett gevär mot en annan. När jag iakttog bilderna fick jag ingen bra känsla i kroppen. Det var en fin utställning på det sättet att fotografierna var tagna på ett professionellt sätt och det var vackra färger. Jag skulle dock aldrig ta med mig en barngrupp till den utställningen. Detta eftersom jag anser att det inte skulle tillföra barnen en positiv upplevelse. Tavlorna hängde dessutom ganska högt upp och lokalen bestod av stora öppna ytor. Hade man släppt in en barngrupp där tror jag mest att de hade sprungit omkring. Utställningen anser jag var mer lämplig för en gymnasieklass eller högstadieklass att besöka.

Dagen avslutades med att vi besökte Världskulturmuseet. Jag tycker absolut att vi sparade det bästa till sist! På våning fyra fanns en utställning som heter Jordlingar. Detta var en utställning som barn själva hade varit med och utformat. Jag hade gärna tagit med min blivande barngrupp för att besöka denna utställning. Det mesta var i barnens höjd och det var en tillåtande miljö. Barnen fick testa och undersöka. Det kändes verkligen som det låg mycket tanke och omsorg bakom denna utställning. Om man skulle ha tema rymden på förskolan hade det varit perfekt att besöka Världskulturmuseet som en introduktion för barnen. Detta för att sedan arbeta vidare med temat på förskolan. Att besöka denna utställning hade även kunnat vara en bra kickoff för ett arbetslag. Detta då de till exempel ska starta upp ett temaarbete om rymden. Många begrepp får barnen tilldelat sig om de besöker detta museum. Några exempel är; matematik, lägesbeskrivning, former, färger samt mönster. 

Genom att ta med sig en barngrupp till ett museum som är anpassat för barn tror jag att barnen: Tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld. Jag tror även att de utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring (Lpfö 98 rev.10 s.10).

Referenser

Läroplan för förskolan Lpfö 98 . [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

   

Tecken som stöd

Något som vi pratat en del om denna terminen är tecken som stöd. Under hela utbildningens gång har vi fått mycket kunskap om matematik, språk, naturvetenskap med mera. Tecken som stöd är något som vi inte har berört tidigare. Därför var denna workshop/föreläsning extra intressant och jag lärde mig väldigt många nya saker. Min första tanke var att endast de barn som är i behov av tecken som stöd behöver använda det.
[1] Camilla Carlsson förklarade under workshopen/föreläsningen att tecken som stöd är bra för alla barn. Hon beskrev att i de förskolor som använder tecken som stöd, har konflikterna i barngruppen minskat. Detta eftersom alla barn kan göra sig förstådda. Även de barn som inte kan uttrycka sig så bra verbalt. En metod man kan använda sig av är TAKK. Detta står för Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation. Denna metod används tillsammans med talet som stödord. Vidare används metoden både för förståelse och uttryck. Det kan vara tillfälligt eller som bestående stöd. Det finns många positiva saker med att använda sig av TAKK.
Några exempel är:

• Det ger ett tydligare och långsammare tal.
• Det är enklare att teckna än att tala, rent fysiskt.
• Det ökar koncentrationen vid inlärning.
• Oftast är det lättare att minnas det man ser (tecken) än det man hör.
• Det ställer mindre krav på hörselminnet.
• Tecken är oftast mer lika begreppen de beskriver än om man jämför med talet.

Under föreläsningen/workshopen fick vi i smågrupper testa och kritiskt granska olika material. Vi fick studera olika teckenböcker samt göra övningar på iPaden. 

Materialet som vi kritiskt granskade

Jag ansåg det var bra när det stod i boken hur man skulle göra tecknet.
I detta fallet fick man beskrivet hur man tecknar hund

Nedan kommer jag redogöra för två kursmål som vi berörde under föreläsningen/workshopen.

• Redogöra för och kritiskt granska olika metoder för att på ett tidigt stadium kartlägga, identifiera och förebygga kommunikativa svårigheter.
  
• Tillämpa, motivera och kritiskt granska användandet av olika digitala redskap för att stödja barns utveckling.
  
  I läroplanen för förskolan står det beskrivet att förskolan ska sträva efter att varje barn; utvecklar intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner. Vidare beskrivs det att förskolan ska sträva efter att varje barn; utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa (Lpfö 98 rev.10 s.10). 

Referenser

[1] Camilla Carlsson. Workshop/föreläsning - specialpedagogik och kommunikation. Högskolan i Borås, den 23 februari 2015

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Navet

Navet är ett så kallat science center. Det är en plats där människor i alla åldrar har möjlighet att uppleva matematik, teknik, naturvetenskap samt hållbar utveckling. Allt detta på ett kreativt och lekfullt sätt. Huset är fullt av experimentstationer och utställningar i vackra och spännande miljöer. På Navet får man uppleva med alla sinnen.
Målsättningen med Navet är att verksamheten ska vara med och utveckla Sjuhärad till en attraktiv region. Andra mål är att navet ska vara med och påverka så att människor får insikt och kunskap om hållbar utveckling. Pedagoger ska ges möjligheter till regelbunden kompetensutveckling i matematik, teknik samt naturvetenskap.

När vi var på Navet med skolan inleddes dagen med att vi fick göra olika experiment. Dessa var tagna från en nyutgiven bok som heter Tunda och Triton. Boken handlar om en fladdermus och en vattensalamander och till varje kapitel finns experiment som man kan göra med barngruppen. Boken handlar bland annat om fysik, skuggspel, luft och vatten och kändes perfekt att använda sig av vid olika temaarbeten. Jag bläddrade i boken och den inbjöd verkligen till läsning. Bilderna var väldigt fina med härliga färger. Det var lagom mycket text och innehållet var lättläst tycker jag. Jag är inte en person som brukar ge boktips men denna bok kan jag verkligen rekommendera! Boken finns att köpa i Navets egen butik. Det kommer troligtvis att komma en till bok inom en snar framtid i samma serie.

Under dagen fick vi tillverka ett flygplan och en fallskärm.
Experimenten finns i boken Tunda och Triton

Jag har aldrig varit på Navet med en barngrupp. Jag har bara varit där privat och med skolan. Därför skulle jag gärna ta med min blivande barngrupp till Navet när jag kommer ut och arbetar i verksamheten. Det jag gillar mest med Navet är att man får uppleva med alla sinnen och detta på ett roligt och lustfyllt sätt. Jag tror att barn lär sig många nya saker, utan att de kanske egentligen tänker på det. Detta eftersom de har så roligt och fullt upp med att prova alla spännande saker.  

Genom att ta med en barngrupp till navet tror jag att barnen:

• Utvecklar intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra.
   
• Utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen.
   
• Utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap (Lpfö 98 rev.10 s.10).  

Mitt boktips är Tunda och Triton

Referenser

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442