Litteraturseminarium

Under denna termin har vi olika litteraturseminarium. Det handlar om bild, textil, musik och drama. Dessa seminarium går ut på att man läser en bok eller delar av en bok. När man gjort det finns djupgående frågor att besvara. När vi hade litteraturseminarium bild skulle vi ha med svaren på frågorna i pappersform. Vi fick sitta i mindre grupper för att diskutera, analysera samt jämföra våra svar. Om man ville tillföra något i sin text fick man lägga till det under seminariets gång. Seminariet gick bland annat ut på att man skulle analysera kring olika teorier samt ställa sig kritisk till något i boken. Boken vi läste till litteraturseminariet bild heter "Nu ler Vygotskij".

Jag tänker ta upp tre kursmål som vi berörde denna dag. Dessa kursmål är:

• Förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser.
  
• Kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen.
  
• Skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet.
  
  
  
  
  

Museum besök i Göteborg

En blåsig vårdag åkte jag och en vän till Göteborg för att besöka tre museum. Dessa var Stadsmuseet, Hasselblad Center samt Världskulturmuseet. Mitt lokalsinne är inte det bästa så jag var lite orolig för hur det skulle gå att hitta till alla museum. Jag ger all eloge till min fina vän som hade gjort upp en planering för dagen och ritat en karta på hur vi skulle gå. Utan henne hade jag förmodligen yrat runt i Göteborg hela dagen.

Vi började med att besöka Stadsmuseet. Detta var ett museum där det fanns utställningar som handlade om olika tidsepoker. I vissa rum handlade det om vikingatiden, i andra om 1700-talet och 1800-talet. Jag hade kunnat tänka mig att besöka Stadsmuseet med en barngrupp. Jag tror att detta museum hade passat bäst för en förskoleklass eller äldre barn att besöka. Det känns som om det hade varit mest givande för dem. Montrarna med föremål var uppsatta på en låg nivå. Det hade därför varit på en bra höjd för barnen och de hade kunnat se innehållet i montrarna. Om man hade tagit med sig en barngrupp till Stadsmuseet tror jag att de hade fastnat extra mycket för ett skelett. Detta var 4500 år gammalt. När man kommit tillbaka till förskoleklassen eller skolan hade barnen kunnat rita skelett eller andra teckningar om deras upplevelser på Stadsmuseet.

Efter vi hade besökt Stadsmuseet gick vi vidare till Hasselblad Center. Detta är en del av Göteborgs konstmuseum. Utställningen bestod av fotografier som An-My Lé hade tagit. Korten visade bilder på krig. På en bild riktade en man ett gevär mot en annan. När jag iakttog bilderna fick jag ingen bra känsla i kroppen. Det var en fin utställning på det sättet att fotografierna var tagna på ett professionellt sätt och det var vackra färger. Jag skulle dock aldrig ta med mig en barngrupp till den utställningen. Detta eftersom jag anser att det inte skulle tillföra barnen en positiv upplevelse. Tavlorna hängde dessutom ganska högt upp och lokalen bestod av stora öppna ytor. Hade man släppt in en barngrupp där tror jag mest att de hade sprungit omkring. Utställningen anser jag var mer lämplig för en gymnasieklass eller högstadieklass att besöka.

Dagen avslutades med att vi besökte Världskulturmuseet. Jag tycker absolut att vi sparade det bästa till sist! På våning fyra fanns en utställning som heter Jordlingar. Detta var en utställning som barn själva hade varit med och utformat. Jag hade gärna tagit med min blivande barngrupp för att besöka denna utställning. Det mesta var i barnens höjd och det var en tillåtande miljö. Barnen fick testa och undersöka. Det kändes verkligen som det låg mycket tanke och omsorg bakom denna utställning. Om man skulle ha tema rymden på förskolan hade det varit perfekt att besöka Världskulturmuseet som en introduktion för barnen. Detta för att sedan arbeta vidare med temat på förskolan. Att besöka denna utställning hade även kunnat vara en bra kickoff för ett arbetslag. Detta då de till exempel ska starta upp ett temaarbete om rymden. Många begrepp får barnen tilldelat sig om de besöker detta museum. Några exempel är; matematik, lägesbeskrivning, former, färger samt mönster. 

Genom att ta med sig en barngrupp till ett museum som är anpassat för barn tror jag att barnen: Tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld. Jag tror även att de utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring (Lpfö 98 rev.10 s.10).

Referenser

Läroplan för förskolan Lpfö 98 . [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

   

Tecken som stöd

Något som vi pratat en del om denna terminen är tecken som stöd. Under hela utbildningens gång har vi fått mycket kunskap om matematik, språk, naturvetenskap med mera. Tecken som stöd är något som vi inte har berört tidigare. Därför var denna workshop/föreläsning extra intressant och jag lärde mig väldigt många nya saker. Min första tanke var att endast de barn som är i behov av tecken som stöd behöver använda det.
[1] Camilla Carlsson förklarade under workshopen/föreläsningen att tecken som stöd är bra för alla barn. Hon beskrev att i de förskolor som använder tecken som stöd, har konflikterna i barngruppen minskat. Detta eftersom alla barn kan göra sig förstådda. Även de barn som inte kan uttrycka sig så bra verbalt. En metod man kan använda sig av är TAKK. Detta står för Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation. Denna metod används tillsammans med talet som stödord. Vidare används metoden både för förståelse och uttryck. Det kan vara tillfälligt eller som bestående stöd. Det finns många positiva saker med att använda sig av TAKK.
Några exempel är:

• Det ger ett tydligare och långsammare tal.
• Det är enklare att teckna än att tala, rent fysiskt.
• Det ökar koncentrationen vid inlärning.
• Oftast är det lättare att minnas det man ser (tecken) än det man hör.
• Det ställer mindre krav på hörselminnet.
• Tecken är oftast mer lika begreppen de beskriver än om man jämför med talet.

Under föreläsningen/workshopen fick vi i smågrupper testa och kritiskt granska olika material. Vi fick studera olika teckenböcker samt göra övningar på iPaden. 

Materialet som vi kritiskt granskade

Jag ansåg det var bra när det stod i boken hur man skulle göra tecknet.
I detta fallet fick man beskrivet hur man tecknar hund

Nedan kommer jag redogöra för två kursmål som vi berörde under föreläsningen/workshopen.

• Redogöra för och kritiskt granska olika metoder för att på ett tidigt stadium kartlägga, identifiera och förebygga kommunikativa svårigheter.
  
• Tillämpa, motivera och kritiskt granska användandet av olika digitala redskap för att stödja barns utveckling.
  
  I läroplanen för förskolan står det beskrivet att förskolan ska sträva efter att varje barn; utvecklar intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner. Vidare beskrivs det att förskolan ska sträva efter att varje barn; utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa (Lpfö 98 rev.10 s.10). 

Referenser

[1] Camilla Carlsson. Workshop/föreläsning - specialpedagogik och kommunikation. Högskolan i Borås, den 23 februari 2015

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Navet

Navet är ett så kallat science center. Det är en plats där människor i alla åldrar har möjlighet att uppleva matematik, teknik, naturvetenskap samt hållbar utveckling. Allt detta på ett kreativt och lekfullt sätt. Huset är fullt av experimentstationer och utställningar i vackra och spännande miljöer. På Navet får man uppleva med alla sinnen.
Målsättningen med Navet är att verksamheten ska vara med och utveckla Sjuhärad till en attraktiv region. Andra mål är att navet ska vara med och påverka så att människor får insikt och kunskap om hållbar utveckling. Pedagoger ska ges möjligheter till regelbunden kompetensutveckling i matematik, teknik samt naturvetenskap.

När vi var på Navet med skolan inleddes dagen med att vi fick göra olika experiment. Dessa var tagna från en nyutgiven bok som heter Tunda och Triton. Boken handlar om en fladdermus och en vattensalamander och till varje kapitel finns experiment som man kan göra med barngruppen. Boken handlar bland annat om fysik, skuggspel, luft och vatten och kändes perfekt att använda sig av vid olika temaarbeten. Jag bläddrade i boken och den inbjöd verkligen till läsning. Bilderna var väldigt fina med härliga färger. Det var lagom mycket text och innehållet var lättläst tycker jag. Jag är inte en person som brukar ge boktips men denna bok kan jag verkligen rekommendera! Boken finns att köpa i Navets egen butik. Det kommer troligtvis att komma en till bok inom en snar framtid i samma serie.

Under dagen fick vi tillverka ett flygplan och en fallskärm.
Experimenten finns i boken Tunda och Triton

Jag har aldrig varit på Navet med en barngrupp. Jag har bara varit där privat och med skolan. Därför skulle jag gärna ta med min blivande barngrupp till Navet när jag kommer ut och arbetar i verksamheten. Det jag gillar mest med Navet är att man får uppleva med alla sinnen och detta på ett roligt och lustfyllt sätt. Jag tror att barn lär sig många nya saker, utan att de kanske egentligen tänker på det. Detta eftersom de har så roligt och fullt upp med att prova alla spännande saker.  

Genom att ta med en barngrupp till navet tror jag att barnen:

• Utvecklar intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra.
   
• Utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen.
   
• Utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap (Lpfö 98 rev.10 s.10).  

Mitt boktips är Tunda och Triton

Referenser

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Matematik i förskolan

Innan jag började studera till förskollärare tänkte jag inte på att barn dagligen kommer i kontakt med matematik. Matematik är något som finns runt omkring oss hela tiden. Som förskollärare är det viktigt att göra matematiken synlig för barnen och få in det på ett roligt och lustfyllt sätt.

I skolan har vi haft workshop om matematik. Detta var en dag då vi fick många konkreta tips på aktiviteter man kan göra i förskolan.

Genom att använda sig av diagram i förskolan får man in många matematiska begrepp. Samtidigt skapas förhoppningsvis ett lustfyllt lärande hos barnen. Pedagogerna kan låta barnen rösta om olika saker. Det kan till exempel handla om vart de ska gå någonstans under utevistelsen. Barnen kan rösta om de vill vara på gården, i skogen eller kanske gå till en lekplats. Under workshopen i skolan fick vi rösta om olika resmål. Alternativen var om man ville åka till solen, spa eller en skidresa. Först synliggjordes våra röster genom ett stapeldiagram. Efter det skapades ett cirkeldiagram.

Genom att lägga kulor i plexiglasrör skapades ett stapeldiagram

När träkulorna träddes på en tvättlina skapades ett cirkeldiagram

På förskolor är det vanligt förekommande att arbetslaget sätter upp dokumentation i hallen. Där kan föräldrarna ta del av barnens vardag när de hämtar, lämnar och se vad barnen arbetat med. Föräldrarna kan samtala samt ställa frågor till sitt barn vad dokumentationen handlar om. Om förskollärarna arbetar med diagram ges barnen möjlighet att uppleva samband mellan olika delar av matematiken. De får även uppleva samband mellan vardag och matematik (Forsbäck 2006 s.67).

Sterner och Johansson (2006 s.72) beskriver Gelman och Gallistels fem principer. En av dessa heter ett till ett-principen. Denna princip innebär att ett föremål från en mängd bildar par med ett föremål från en annan mängd.

När barnen röstar kan antal röster paras ihop med antal barn. På detta sätt kan man arbeta med ett till ett-principen i förskolan.

Några av de mål vilka står beskrivet i läroplanen när det gäller matematik är: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar. Ett annat mål är att barnen ska utveckla sin förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mellan begrepp (Lpfö 98 rev.10 s.10).

Man får in många begrepp när man arbetar med matematik

Referenser

Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1-5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborg universitet

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

• 
  

   

Drama - skuggteater

När vi hade professionsdag i skolan gick jag på två föreläsningar, man fick själv välja vilka två man ville gå på. Under förmiddagen gick jag på en föreläsning som handlade om språk. Vi fick tips på aktiviteter och material som stimulerar barns språk. Trots att jag hade hört mycket av detta sedan tidigare var det bra att färska upp minnet.
På eftermiddagen gick jag på en föreläsning som han handlade om ljus. En förskollärare som heter Helena beskrev hur hon och hennes kollegor hade arbetat med tema ljus på sin förskola.
[1] Helena Hagström berättade om en aktivitet där barnen fick upptäcka och utforska sina skuggor. Hon beskrev hur hennes arbetslag hade hängt upp ett stort, vitt lakan i taket. Genom att lysa med en projektor på lakanet kunde man se barnens skuggor. Detta var en aktivitet som barnen fastnade mycket för. Efter ett tag upptäckte barnen att de även kunde spela teater bakom lakanet, det blev då skuggteater. Helena beskrev vidare att många barn gillade att de kunde spela teater bakom lakanet eftersom de då inte kände sig uttittade.

Exemplet som Helena berättade om tyckte jag var ett väldigt bra sätt att spela teater på. Alla barn är inte bekväma med att spela teater eftersom de inte gillar att stå i centrum och att deras vänner tittar på dem. Genom att göra på detta sätt kan alla barn delta och för många skapar det en större trygghet. När barnen har blivit bekväma med att spela teater bakom tygstycket kanske de tillslut vågar gå framför lakanet och spela teater där. Det mål jag har valt utifrån läroplanen när det gäller drama är: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin identitet och känner sig trygg i den samt utvecklar självständighet och tillit till sin egen förmåga (Lpfö 98 rev.10 s.9).

I skolan har vi haft workshop i drama.
[2] Gunilla Fihn berättade att drama handlar om att åskådliggöra genom en handling. Hon beskrev att det finns två olika typer av teater. Dessa är forum teater och forumspel. Forum teater är vanlig teater medan forumspel är en pedagogisk metod.

När man arbetar med drama i förskolan anser jag det viktigaste är att barnen känner sig bekväma. Vill något barn absolut inte gå upp på en scen ska inte förskolläraren tvinga någon tycker jag. När jag var liten kunde jag inte sova på natten om jag visste att jag dagen efter skulle ha till exempel ett rollspel inför klassen. Det var först i äldre tonåren som jag blev ganska bekväm med att stå inför människor och dramatisera. Hade jag istället kunnat stå bakom ett lakan och spelat teater hade jag känt mig betydligt mer bekväm. Därför är skuggteater en av många saker som jag kommer ta med mig ut i verksamheten när jag sedan börjar arbeta som förskollärare.

Ett sätt att experimentera med ljus är när barnen upptäcker sin egen skugga.

Referenser

[1] Helena Hagström. Föreläsning - vilka upptäckter och vilka kreativa förmågor kan barnen utveckla i mötet med ljus? Högskolan i Borås, den 20 mars 2015.

[2] Gunilla Fihn. Workshop - drama 1. Högskolan i Borås, den 5 mars 2015. 

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Textilmuseet

Besöket på textilmuseet var ett givande besök på många sätt. Jag fick en inblick i hur personalen arbetar när de tar emot barngrupper. Det var även väldigt roligt att få se de olika utställningarna. Under dagen hade vi en guide med oss som heter Karin, hon berättade många spännande saker. Textilmuseet är en plats för personer i alla åldrar att besöka, allt ifrån barn till medelålders och pensionärer.

Under förmiddagen fick vi en guidad tur i textilmuseets lokaler. Den ena utställningen anser jag var mer anpassad för barn, medan den andra var lämpligare för de vuxna. Den utställning som var mest lämplig för barn var helt underbar. Miljöerna var vackert uppbyggda och färgerna var inbjudande och fina. Många väggar var klädda i färggranna tyger.

Det som jag tycker var tråkigt och ställer mig något kritisk till var att många av de saker vilka var upphängda på väggarna, hängde väldigt högt upp. Många av sakerna fanns det ingen möjlighet för ett barn att nå upp till. Jag har i ett tidigare inlägg betonat hur viktigt jag tycker det är att det mesta ska vara tillgängligt på barnens nivå.
Karin [1] berättade att även hon önskade att många av sakerna skulle hänga längre ner. Karin beskrev hur viktigt hon tycker det är att barnen ska gilla att gå på museum. Hon beskrev att barnen är vår framtid, därför är det viktigt att de får en positiv upplevelse av att gå på museum. Vidare beskrev hon att barn ska ha samma rättigheter att gå in på ett museum som de vuxna.

Utställningen som mest var för barnen

Under förmiddagen fick vi även se på en utställning som kommer från Japan. Denna utställning anser jag var mer intressant och givande för de vuxna. Skulpturerna som ställdes ut kändes ömtåliga och jag tänkte "undrar om jag får röra detta?" Detta är en av anledningarna till varför jag tyckte att denna utställning mest var för de vuxna.

Bilder från den Japanska utställningen

Under eftermiddagen fick vi tillverka ett valfritt djur som är ett så kallat skadedjur och gillar att äta på textil. Vi fick bilder som inspiration och sedan var det bara att gå loss och skapa vad man ville. Det fanns mängder med material att välja mellan. Allt ifrån gamla slipsar till knappar och tyger. Jag valde att tillverka en fjäril.

Bilder på tillverkningen av fjärilen

Det viktigaste och tänka på om man ska besöka ett museum med en barngrupp anser jag är att ta reda på så att utställningen är anpassad för barnen. Jag tycker det är väldigt viktigt att barnen får känna på saker och uppleva med hela kroppen. Jag hade tyckt det var tråkigt och komma till ett museum med en barngrupp om jag skulle känna oro över att barnen inte fick ta och känna på saker. Jag vill inte behöva oroa mig för att något ska gå sönder. Det viktigaste är istället att fokusera på barnen och se till att de får en positiv upplevelse av ett museum besök. 

Referenser

[1] Karin Olsson Lindström. Textilmuseet i Borås, den 3 mars 2015

Textil - tova med ull

Under en dag i skolan fick vi prova på att tova och oj vad roligt det var!
Vi fick fria händer till att tova vad vi ville, men det skulle vara en saga eller också kunde man hitta på en saga. I min grupp var vi tre personer och vi valde att tova berättelsen om Rapunzel.

Vi började med att göra bakgrunden som vi sedan skulle tova på.

Vi började med att lägga ut vit ull på en svart soppåse. Sedan sprejade vi ullen med ljummet vatten blandat med såpa. Efter det gick vi på påsen så att ullen skulle bli mer kompakt. Slutligen rullade vi ullen till en lång "korv" och med hjälp av våra fötter rullades korven till ullen fick den form som vi ville ha. 

När vi hade tillverkat våran bakgrund var det dags att börja med sagan. Vi tovade fast figurerna med hjälp av en nål (denna var väldigt vass, så man fick vara försiktig).

Detta var en väldigt rolig teknik att använda sig av. Jag trodde att det skulle vara väldigt svårt att få till alla figurer så att det blev som vi ville ha det, men faktum var att det var väldigt lätt! Jag anser att det var mycket lättare än att till exempel måla. Vårt konstverk blev precis som vi ville ha det.

Det färdiga resultatet. 

Samtidigt som vi tovade samtalade vi om hur många matematiska begrepp man faktiskt kan få in genom att använda sig av tekniken. Begreppen vi kom på var bland annat: stor och liten, antal, former samt lägesbeskrivning.

Jag tror att en grupp med barn skulle tycka det är roligt att tova. Eftersom det är en tidskrävande aktivitet tror jag det är något som man hade kunnat hålla på med under en väldigt lång tid. Nålen som vi använde oss av, var som jag tidigare nämnt väldigt vass. Om man skulle använda sig av en sådan nål i förskoleverksamheten är det väldigt viktigt att pedagogerna är närvarande hela tiden så att inget farligt inträffar.

Att använda sig av tovning är väldigt rogivande för barnen. Har förskolläraren ordnat aktiviteten bekvämt med plats och tid brukar det bli en väldigt lyckad aktivitet. En grupp med fyra barn brukar vara lagom när de ska arbeta med ull. När barn och pedagoger tillsammans arbetar med ull brukar det skapas fina samtal. Att tova passar bra både för de yngre och äldre barnen. Tovning med ull är ofta något nytt för de flesta barn. Därför är det lämpligt om pedagogen introducerar aktiviteten genom att berätta för barnen om den historia och bakgrund som tovning och ull har. Förskolläraren kan samtala med barnen om vad ullen kommer ifrån. Pedagogen kan prata om att ullen klipps av från fåret, hur den rengörs för att sedan hamna på förskolan. Vad samtalen handlar om får styras av barnens ålder. Har förskolan möjlighet att besöka en gård med får brukar detta vara en givande inspirationskälla (Björkdahl Ordell m. fl. 2010 s.18).

Referenser

Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnycke: Susanne Björkdahl Ordell].

• 
  

Museum besök i Borås

En dag besökte jag och en vän två museum i Borås. Under förmiddagen besökte vi Ålgårdens museum där konstnären Tomas Ekvall ställde ut sina tavlor. Museet var beläget vid en mysig sjö och miljön runt omkring var väldigt vacker.
Vi kom in i en stor lokal med tavlor hängandes utmed väggarna. Det var en fin utställning men jag ställer mig något kritisk till om det skulle fungera att ta med en barngrupp dit. Eftersom lokalen bestod av stora öppna ytor tror jag att lokalen hade ropat "spring!" till barnen och springa är ju något som de helst inte ska göra i en sådan lokal. Om man hade tagit med en barngrupp till Ålgården hade man i så fall kunnat anpassa utflykten. Pedagogerna hade kunnat gå dit med barngruppen när det var en annan utställning som är mer anpassad för barnen. I lokalen fanns en spännande dörr, en öppen spis samt en trappa. Dessa saker hade nog barnen tyckt var betydligt mer spännande att utforska än tavlorna.

Den spännande dörren, spisen och trappan hade nog fångat barnens intresse mer än konsten...

Under eftermiddagen besökte vi Borås konstmuseum. I bottenplan fanns en verksamhet som är baserad på Anna-Clara Tidholms bok "Knacka på". Detta var ingen vanlig utställning som kommer försvinna om ett tag utan tanken är att den ska finnas kvar, förhoppningsvis under en väldigt lång tid framöver. Verksamheten var anpassad så att förskolor kan komma dit med en barngrupp, men även föräldrar kan komma dit med sina barn. I boken Knacka på finns dörrar i olika färger som man får knacka på och sedan kan man gissa vad som döljer sig bakom varje dörr. Detta är något som barnen brukar tycka är spännande. Denna verksamhet var upplagt på samma sätt som i boken. Dörrarna var i olika färger och bakom varje dörr fanns något spännande. 

Verksamhetens utgångspunkt var från boken "Knacka på".

Den första dörren jag såg när vi kom in var den blå dörren. Bakom den fanns ett rum där barnen fick vara kreativa. Det fanns allt material man kan tänka sig och barnen fick verkligen gå loss och göra vad de ville. Det fanns papper, färg, tråd, tapeter, ja listan kan göras lång.. Allt var anpassat i barnens höjd och det fanns inga begränsningar - bara en massa möjligheter! När barnen har skapat något får de välja om de vill ta med sig det hem eller om de vill låta det vara kvar. Idén om att verksamheten ska vara anpassad i barnens höjd är något jag ser som en självklarhet. Trots att det borde vara så finns det många förskolor som skulle behöva anpassa sin verksamhet mer efter barnen och mindre efter de vuxna. I min kommande yrkesroll som förskollärare är det väldigt viktigt att allt ska finnas tillgängligt i barnens nivå.

Bakom den gula dörren fanns ett rum med en massa böcker. Böckerna var uppsatta på hyllor utmed väggarna och var tillgängliga så att barnen ska kunna nå dem. I rummet fanns en trappa där man kunde sitta och läsa tillsammans. En kvinna som arbetar i verksamheten berättade att barnen har hittat på mängder med olika saker som trappan kan användas till. De lite äldre barnen gillar att ha den som en scen.

Bakom den gröna dörren fanns ett stort rum som kunde användas till olika aktiviteter.

På golvet låg en härlig rosa heltäckningsmatta och i taket fanns belysning som skiftade till olika färger. I bakgrunden spelades avkopplande musik. I rummet fanns puffar i olika färger som kan användas till spännande lekar. Vi fick berättat för oss att en av de mest populära aktiviteterna brukar vara att bygga kojor med puffarna. Det fanns även taktila bollar som barnen kan använda. Detta i kombination med den avslappnande musiken och de skiftande färgerna i taket tyckte jag var väldigt härlig.
[1] Douglas Flobrant beskriver vikten av att barnen får ha något som de kan sysselsätta sig med som stimulerar det taktila. Då kan taktila bollar vara ett bra alternativ. Flobrant beskriver vidare att taktil beröring ofta skapar ett lugn och kan vara till användning för de barn som har lite koncentrationssvårigheter. Bollarna kan till exempel användas vid samling på förskolan.

Bakom den röda dörren fanns ett rum där man kan sitta och äta mat. Det var precis som ett vanligt kök och det fanns tillgång till mikro så att man kunde värma medhavd mat om så önskas. På väggarna fanns som i alla andra rum vackra målningar och dekorativa detaljer vilket skapade en härlig stämning. 

Till och med toaletterna var inspirerade från boken. På väggarna var det målat i vackra färger och det fanns rim och ramsor skrivna på väggarna.

Svensson (2009 s.90) beskriver att när barn rimmar innebär detta att de kan bortse från språkets innebörd. Istället fokuserar de på uttalet. Till exempel hör inte docka och dockvagn ihop, men det gör docka och plocka. När barnen har förmåga att rimma brukar man säga att de har en viss segmenteringsförmåga. Detta eftersom rimma kräver att barnen kan isolera vissa språkljud. En del barn rimmar med riktiga ord och andra med nonsensord.

Det finns mängder med olika sätt man kan använda sig av för att göra barnen nyfikna på språket. Ett sätt är att ta hjälp av miljön och göra den lustfull. Barnens naturliga intresse och nyfikenhet för skriftspråket kan stimuleras genom miljön. Det är spännande att som barn själv få vistas i miljöer som inbjuder till skriftspråk, det blir då mer personligt (Svensson 2009 s.107).

Det jag gillade mest med verksamheten Knacka på var att allt var så tillåtande. Jag anser det var väldigt bra att man kan gå dit både som förälder men även med en barngrupp. Detta skapar mängder med möjligheter! Om man i förskolan hade haft ett temaarbete om till exempel böcker eller färger hade det varit perfekt att gå dit med barnen. Jag tror att vilket temaarbete man än hade haft på förskolan så hade det varit givande att besöka Knacka på.

Referenser

[1] Douglas Flobrant. Föreläsning - Barns olikheter, Högskolan i Borås, den 2 December 2014.

Svensson, Ann - Katrin (2009). Barnet, språket och miljön: från ord till mening. 2., omarb. uppl. Lund: Studetlitteratur.