Tankar om min kommande yrkesroll

Nu har jag snart gått färdigt den sjätte terminen på Högskolan i Borås. Detta känns overkligt, men helt fantastiskt! Tänk att jag snart är utbildad förskollärare. Det har varit en lång väg att vandra och därför känns det extra skönt att jag snart är klar.
När jag var 15 år hade jag min första praktik på en förskola. Jag kände direkt att det var detta jag en dag ville arbeta med. Jag bestämde mig därför för att gå barn och fritid på gymnasiet. Efter studenten arbetade jag som vikarie under ett års tid. Jag var runt på många olika förskolor tills jag kom till en förskola där jag fick ett längre vikariat. När jag förstod att jag inte skulle bli fastanställd som barnskötare sökte jag in till Högskolan och kom in. Nu tre år senare är jag snart klar. Jag har fått så otroligt många erfarenheter under dessa åren. Jag är glad och tacksam över att jag haft så mycket praktik, VFU och arbetat mycket genom åren. Skolan är bra på många sätt, men det är ute i verksamheten som jag upplever att jag lär mig mest.
Nu i sommar ska jag arbeta på en förskola i fyra veckor under sommaröppet. Där kommer jag vara ansvarig eftersom chefen ska gå på semester. Jag var ansvarig förra sommaren också, vilket känns väldigt smickrande. Till hösten kommer vi ha många veckors VFU. Jag hoppas då på att komma till en Montessori eller Reggio emilia förskola. Jag vill gärna prova på hur det är på en specialinriktad förskola. Jag har haft praktik samt arbetat på en Montessori förskola. Jag känner dock att jag vill få mer erfarenhet av detta.

Jag anser att förskollärare är ett fantastiskt yrke, men jag kommer ställas för många utmaningar i min kommande yrkesroll. En stor del handlar av erfarenhet om att hantera föräldrar. Föräldrar som är oroliga, ängslig, arga, frustrerade och så vidare. Jag är ganska övertygad om att jag någon dag kommer bli påhoppad och utskälld av någon förälder. Detta på grund av att de inte är nöja med verksamheten av olika anledningar. Min bästa vän studerar till polis. Av henne har jag lärt mig väldigt mycket. Hon berättade en väldigt klok sak för mig. Hon sa "om du någon gång blir påhoppad får du tänka att det inte är privatpersonen Malin som till exempel föräldrarna är arga på. Det är förskolläraren Malin". Detta kommer jag ha med i åtanke under min kommande yrkesroll. Jag anser att man är en person privat och en annan på sitt arbete. En del håller säkert med mig i detta och andra inte. Jag anser att det är viktigt att gå in i en professionell roll när jag arbetar och inte ta saker personligt. Detta är ibland lättare sagt än gjort, men jag försöker.

Denna terminen i skolan har varit den mest lärorika anser jag. Vi har haft många workshops vilket jag gillar jätte mycket. Där har jag fått många konkreta tips och idéer på saker jag kan göra i min kommande yrkesroll. Att skapa en blogg har varit väldigt lärorikt för mig. Särskilt med tanke på att jag aldrig har bloggat tidigare. VFU:n i förskoleklass har varit intressant och lärorik samt att jag tilldelat mig många nya erfarenheter.

Nu kommer jag gå på mitt livs sista sommarlov. Jag kommer arbeta men även ladda upp för en händelserik höst med VFU och examensarbete.

Glad sommar!

Utvärdering av VFU

Jag är glad att jag tog chansen och hade min verksamhets förlagda utbildning i förskoleklass. Detta är ett tillfälle som jag inte hade fått igen. Jag känner dock inte att jag vill arbeta i förskoleklass. Som det känns nu vill jag arbeta med barn som är mellan tre och fem år. I förskolan upplever jag att man får in lärandet på ett roligt och lustfyllt sätt. Det skapas på ett naturligt sätt i vardagen. Det kan det absolut göra i förskoleklass också, men jag upplevde att förskoleklass kändes som skolan. Barnen satt på sina platser och räckte upp handen. Jag och övriga förskollärare gick runt och hjälpte barnen när de till exempel räknade i sina matematikböcker. Då ser jag hellre att jag i framtiden kommer hålla i matematiksamlingar på golvet där barnen sitter i en ring. För mig känns detta mer avslappnat. Jag var inte riktigt bekväm i rollen som "läraren Malin". Jag känner mig mer bekväm som "förskolläraren Malin". En annan  anledning till att jag inte vill arbeta i förskoleklass är att man då även arbetar på fritids. Där jag hade min VFU började fritids redan kl 12.20. Barn från förskoleklass, ettan och tvåan slogs då ihop. Detta innebar att de äldsta barnen var åtta år gamla. De äldre barnen hade ett språk som jag verkligen inte är van vid. Många svor och använde ord som jag inte vill nämna här. För att sammanfatta det hela är det i förskolan jag vill arbeta när jag tagit examen.

Körsbärsträdet blommade så vackert under min VFU

VFU uppföljning

Efter VFU:n brukar vi ha något som heter VFU uppföljning. Denna terminen skulle var och en ta med sitt didaktiska material till detta tillfälle. Lektionen inleddes med att varje student fick ungefär tio minuter till sitt förfogande. Under denna tiden fick man berätta och visa upp sitt didaktiska material för kurskamraterna. Eftersom vi är många studenter kunde inte alla vara i en och samma grupp. Därför delades klassen in i fyra grupper om cirka 14 elever i varje grupp. När alla hade beskrivit och samtalat om sitt didaktiska material hade vi en liten minimässa. Varje student fick ställa upp sitt material på ett bord. Sedan gick vi runt och tittade på vad alla hade skapat. Man fick ställa frågor och fotografera. Detta var en dag full av inspiration! Alla hade gjort otroligt vackra och pedagogiska material tycker jag. Jag passade på att ta många kort som jag tänker spara tills det är dags att börja arbeta på riktigt. Då kommer jag plocka fram fotografierna för att få inspiration till olika temaarbeten och så vidare.

Under dagen fick jag mycket inspiration!

Under en föreläsning/workshop i skolan gav Carina Mattsson [1] oss många bra tips. Detta på aktiviteter man kan göra och material man kan skapa. Alla dessa saker berörde matematik. En sak fastnade jag extra mycket för. Det var en halsduk som bestod av olika fält och olika färger. Denna kunde man till exempel använda sig av när man går till skogen med barngruppen. Då kan man som pedagog veckla ut halsduken och fråga barnen om de kan hitta saker i naturen som har olika färger. Hittar barnen ett brun kotte lägger de kotten på det bruna fältet. Hittar de istället gula löv lägger de dessa i det gula fältet. Beroende på vilken årstid det är hittar man självklart olika många föremål i olika färger.

En klasskamrat hade skapat ett liknande didaktiskt material som jag fastnade väldigt mycket för. Hon hade sytt en orm med olika färger. Ormen kunde till exempel tas med till skogen. Detta var en väldigt rolig idé som jag kommer ha i åtanke i framtiden. 

Den pedagogiska ormen vill jag själv skapa i framtiden

Referenser

[1] Carina Mattsson. Föreläsning/workshop - Matematik, Högskolan i Borås, den 23 mars 2015. 

Pyssel av skräp

På Trandaredskolan har de något som heter grön flagg. Detta innebär att pedagogerna på skolan gör olika aktiviteter med barnen och samtalar med dem om bland annat hållbar utveckling. För att få behålla sin gröna flagg behöver förskollärare och lärare årligen prata och göra olika saker med barnen. Det hålls bland annat skräpplockardagar runt om i landet. Detta är en dag när barn i alla åldrar går och plockar skräp i ett närområde runt skolan eller förskolan.
 
Under några veckor hade pedagogerna tagit emot "skräp" av föräldrarna. Det kunde vara mjölkartonger, äggkartonger, korkar, tapetkataloger med mera. Under min VFU fick barnen under en hel förmiddag pyssla med dessa saker.
Efter en kort morgonsamling fick barnen sätta igång och pyssla. Förskollärarna hade berättat för barnen att de fick skapa precis vad de ville. Det enda som kunde sätta gränser var barnens fantasi. De fick välja om de ville arbeta ensamma eller i grupp. Många barn valde att arbeta i grupp om två eller tre medan andra ville arbeta själva. Allt material som hade samlats in från föräldrarna lades i en stor hög mitt på golvet. Det var verkligen som ett smörgåsbord för barnen tycker jag.

Barnen fick välja vilka saker de ville pyssla med

När barnen hade plockat det material de ville ha, spred de ut sig på olika platser i klassrummet. Några barn ville sitta vid borden och pyssla. Andra ville stå eller sitta på golvet. Under förmiddagen gick jag runt och hjälpte de barn som ville ha hjälp. Vissa ville ha hjälp med att hälla upp färg medan andra behövde hjälp med att utveckla sina tankar och idéer. Jag försökte verkligen finnas där och framförallt se varje barn och varje barns fantastiska idéer. Som blivande förskollärare anser jag det är viktigt att vara med i processens gång och inte stå bredvid och se på. Vid vissa situationer behöver man som pedagog ibland ta ett steg tillbaka och till exempel observera. Men när det kommer till skapande aktiviteter anser jag det är viktigt att vara med i processen samt inspirera barnen. Eriksson, Mattson, Strömbom (2004 s.9) betonar vikten av att ibland vara med i barngruppen och göra samma sak som barnen. Detta för att inspirera barnen och få dem att komma igång.

Skapandet var i full gång!

I läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 beskrivs det att alla som arbetar i skolan ska:

• Stärka elevernas vilja att lära och elevens tillit till den egna förmågan.
  
• Ge utrymme för elevens förmåga att själv skapa och använda olika uttrycksmedel.
  
• Ta hänsyn till varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande (LGR11 s.9).
  Dessa mål berörde vi bland annat under förmiddagen då vi arbetade med hållbar utveckling.

En del barn skapade bilar av skräpet...

...medan andra tillverkade hus och rymdskepp

Det var en väldigt rolig och händelserik förmiddag. Jag är glad att de arbetade med just detta under min VFU. Det var så roligt att se barnen i deras skapandeprocesser och se alla kreativa idéer som de hade.  

Referenser

Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1-5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet

Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2557

Morgonsamling

Varje morgon har förskoleklassen en morgonsamling. En dag höll jag i samlingen. Morgonen inleddes med att barnen stod i tamburen och väntade. Två barn utses varje vecka till ansvarsbarn, så även denna vecka. Dessa barn hjälpte till med lite sysslor under veckan. På morgonen var det ansvarsbarnen som tog emot barnen in i klassrummet. De tog varandra i handen och sa godmorgon. Barnen har fotografier på sig. Dessa foton lades i en hög. Sedan drog ansvarsbarnen ett kort och på så vis visste barnen i vilken ordning de skulle komma fram och säga godmorgon. När de kom in i klassrummet satte de upp sina foton på sig själva på en vägg. Det finns häftmassa på baksidan av korten och på så vis fäster de på väggen. Efter att de gjort detta satte sig barnen tysta i en ring på golvet.

Det första vi gjorde på morgonsamlingen var att sjunga två sånger. Det gör de varje morgon. Det är samma låt som sjungs två gånger, men den ena gången sjungs sången på svenska och andra gången på engelska. När vi hade gjort detta drog jag ett namn på ett barn ur en burk. Detta barn fick komma fram och dra almanackan, läsa dag, datum och år. Barnet fick även läsa vem som hade namnsdag den dagen. När detta var klart frågade barnet sina vänner om de kände någon som hette så och om någon har det namnet i sin familj. Barnen tyckte det var väldigt spännande när jag skulle dra namnet. De flesta barn ville komma fram. Eftersom barnen tycker det är så roligt brukar förskollärarna göra processen lite mer spännande. De brukar ge ledtrådar på vem det är som ska komma fram. Det gjorde även jag. Jag sa till exempel "den här personen har jeans på sig, har halv långt hår" och så vidare. Ganska snabbt kom barnen på vem det var som fick komma fram.
 
Sedan räknade barnen hur många som var där. Vilka barn fattades och hur många saknades? Här fick vi in en hel del matematik. Björklund (2009 s.49) beskriver att det är bra om barn ofta får uppleva att matematiken kan användas för att lösa vardagliga problem. Möten med räkneramsor, räkneord och räkneprinciper kan skapa möjligheter för barnen att bilda sig en uppfattning om hur räknandet egentligen fungerar.
Efter detta pratade jag om hur dagen skulle se ut. Vad det skulle serveras till lunch och så vidare. Barnen fick även räcka upp handen och berätta för sina kamrater om de ville säga något. Det kunde vara allt ifrån att en del barn skulle resa bort till att berätta om något roligt de gjort hemma. Efter samlingen arbetade barnen med ett material som heter Lyckostjärnan. Denna aktivitet höll de ordinarie pedagogerna i.
Jag anser att det gick bra att hålla i samlingen. Barnen lyssnade lika bra på mig som de ordinarie förskollärarna vilket kändes bra. Jag är glad över att jag har fått tillfälle att prova på och hålla i samlingar med barnen. Detta i både mindre och större grupper. Jag har tilldelat mig många nya erfarenheter vilket känns roligt och lärorikt.

Det var spännande att se vem som fick komma fram och dra almanackan tyckte barnen

Referenser

Björklund, Camilla (2009) En, två, många: om barns tidiga matematiska tänkande. 1. uppl. Stockholm: Liber

Läromedelsmässa

Varje år hålls en läromedelsmässa på Åhaga i Borås. Detta året hade jag väldig tur. Mässan hölls under den perioden som jag var ute på min VFU. Min handledare skulle gå på mässan och jag fick äran att följa med.
När vi kom in på Åhaga möttes jag av så otroligt många intryck. Det var montrar överallt med massa olika läromedel, böcker och leksaker. Detta var en läromedelsmässa med material från förskolan upp till årskurs nio. Vid varje monter stod människor för att informera och svara på frågor. Det fanns väldigt mycket material att titta på. Mest fanns läroböcker som man kunde köpa in till sin förskoleklass eller klass. Det fanns material för förskolan, även om det mest var inriktat på skolan. Det fanns pedagogiska leksaker som man kunde köpa in till verksamheten om man ville. Mycket material och kataloger fick man gratis. Min handledare plockade på sig en hög med olika saker och jag gjorde likaså. Jag vill gärna besöka denna mässan igen när jag har börjat arbeta på riktigt. Då vet jag vilken ålder jag arbetar med och det kommer då bli lättare och veta vad jag ska titta efter på mässan.

Det fanns mycket material till förskolan, även om mässan främst riktade in sig till skolan

Jag fick med mig mycket spännande material hem!

Fruktsamling

Jag har nu haft aktiviteter med en tredjedel av barngruppen och halva barngruppen. Då tänkte jag att nästa steg är att utmana mig själv ännu mer. Jag ville nu hålla i en aktivitet med hela barngruppen. Detta innebär 26 barn!
Varje dag har förskoleklassen fruktsamling. Barnen sitter i en cirkel runt en matta på golvet. Det vanligaste är förskolläraren läser en bok under fruktstunden. Nu var det min tur att läsa för hela barngruppen. Jag var nervös innan jag skulle hålla i fruktsamlingen. 26 barn tänkte jag! Ska jag få 26 stycken sexåringar att sätta sig ner i en ring, vara tysta och lyssna på mig?! När det väl var dags att hålla i samlingen var nervositeten som bortblåst och det kändes faktiskt väldigt naturligt. Barnen satte sig i ringen och blev efter en stund tysta. Jag berättade att jag skulle läsa för dem och hålla i samlingen. Jag valde att läsa en Alfons bok. Alfons böckerna tycker jag är helt underbara. Mamma läste ofta Alfons för mig när jag var liten och jag kan samtliga böcker nästan utantill. Jag tycker böckerna har ett bra budskap och detta var även en anledning till varför jag ville läsa en Alfons bok.
Jag lyckades fånga barnen och samlingen gick över förväntan. Då jag märkte att några barn började tappa koncentrationen skiftade jag tonläge på rösten. Ibland läste jag ganska högt och stundtals viskade jag. Detta var ett effektivt sätt för att fånga barnen. Jag har självklart läst för barn innan. Men detta har då varit för yngre barn och jag har aldrig läst för så många barn samtidigt. Känslan efteråt var väldigt härlig och jag kände mig tillfreds med mig själv. Även detta gav mersmak. Nästa vecka ska jag hålla i en morgonsamling själv. Jag kommer berätta om hur detta gick i ett senare inlägg.

Boken som jag läste under fruktstunden

Under VFU-konferensen i skolan pratade Annika Rydin [1] om vikten av att våga utmana sig själv under den verksamhetsförlagda utbildningen. Hon beskrev att hon ville att vi skulle våga prova nya saker under VFU:n. Hon sa "håll i samlingar och prova ha alla barn på samma gång. Det kan inte bli mer än fel". Det Annika pratade om har jag hela tiden haft i bakhuvudet. Jag har lärt mig att det är väldigt lärorikt och våga göra saker som jag inte trodde att jag skulle klara av. Jag har lärt mig så mycket och oftast går det över förväntan. 

Referenser

[1] Annika Rydin. VFU-konferens, Högskolan i Borås, den 8 april 2015.