Som jag nämnde i förra inlägget ska vi denna terminen skapa ett så kallat didaktiskt material. Detta material ska vi sedan använda oss av i barngruppen under VFU:n. Vad är då egentligen ett didaktiskt material?
[1] Lena Lyckeståhl beskrev under en föreläsning att: "ett material blir didaktiskt när det finns ett syfte och mål med materialet". Detta innebär att nästan vad som helst kan bli ett didaktiskt material. Så länge det finns ett mål och en tanke bakom det. Lena beskrev vidare att ett vanligt papper kan bli didaktiskt om man till exempel viker en loppa av pappret. Genom att vika en loppa kan barnen till exempel träna på att lära sig färger, räkna och skriva.
Det didaktiska materialet som jag har skapat behövde höra ihop med något som de arbetar med i förskoleklassen. Under mina tre fältdagar som jag hade innan VFU:n fick jag reda på vad barnen skulle arbeta med under de veckor som jag är där. I förskoleklassen har de tema kroppen. Barn och förskollärare har besökt Navet och hälsat på ett skelett som heter Benny. De har målat skelett och gjort olika aktiviteter om munnen, tänderna med mera. Under min VFU period håller de nu på med våra fem sinnen. Hörseln, smaken, lukten, känseln och synen.
Efter mina tre fältdagar kom jag på vad jag skulle tillverka för didaktiskt material.
Eftersom de skulle arbeta med sinnena under min vistelse i förskoleklassen valde jag att skapa ett material som berör sinnet känsel.
Jag har sytt fyra påsar av gamla jeans. Min pojkväns jeans hade blivit gamla och det hade gått hål i dom. Istället för att slänga byxorna tänkte jag att jag kunde göra något roligt av dom. Jag sydde alltså fyra påsar. Det känns bra när man kan skapa något nytt och användbart av något gammalt tycker jag. På detta sätt kan man arbeta med hållbar utveckling. Jag hade inte suttit framför en symaskin sen i nionde klass så det kändes lite ringrostigt. Jag tog hjälp av min underbara mamma och hon vägledde mig genom projektets gång.
Bilder från tillverkningen av påsarna
När påsarna var färdigsydda fyllde jag dom med olika saker. Jag fyllde påsarna med löv, sand, stenar och mossa. Stenarna och sanden plockade jag på stranden i Espevik där vi har våran sommarstuga. Mossan och löven plockade jag i en skogsdunge i närheten av där jag bor. På datorn skrev jag sedan ut orden: löv, sand, sten, mossa och några fler bokstäver. Detta kommer jag berätta mer om längre ner. Jag klippte ut bokstäverna och limmade fast dom på papper. Sedan var det dags för laminering. Detta gjorde jag i bildsalen i skolan.
Jag har nu haft min samling med barnen och tänkte beskriva hur det gick till.
Jag ville att alla barn i klassen skulle vara med på min samling. Därför delade jag in barnen i tre olika grupper om ungefär åtta barn i varje grupp.
Jag inledde samlingen med att repetera tillsammans med barnen vilka fem sinnen det är vi har. Vi gjorde en ramsa där man sätter tummen i örat, pekfingret på ögonen, långfingret på näsan, ringfingret vid munnen och lillfingret på hakan. Jag berättade sedan att jag skulle ha en samling om känseln. Efter detta tog jag fram mina fyra tygpåsar. Vi samtalade om påsarna och vad jag hade sytt dom av. Barnen var väldigt imponerade av hur jag hade kunnat sy påsar av gamla jeans. Sedan berättade jag att jag hade fyllt påsarna med olika innehåll. I tur och ordning fick alla barn sticka ner sin hand i alla påsar. Detta utan att titta i påsarna. Efteråt talade vi om hur det kändes och vad barnen trodde att det var i påsarna. Nästan alla barn lyckades gissa rätt om vad som låg i.
När de hade känt färdigt var det dags för mina bokstäver. Jag berättade för barnen att vi tillsammans skulle bokstavera de olika sakerna som låg i påsarna. Barnen har arbetat mycket med Bornholmsmodellen och är därför väldigt duktiga på att ljuda ord! Jag behövde inte hjälpa barnen alls mycket utan de visste precis hur orden stavades samt hur de lät. När vi hade bokstaverat orden, bytte jag ut en bokstav mot en annan. I och med detta bildades helt nya ord. Såhär ändrades orden:
löv - lök
sand - tand
sten - stek
mossa - mössa
Orden som vi bokstaverade.
Till höger är de bokstäverna som jag bytte ut
Jag valde att skriva ut bokstäverna med små bokstäver (gemener). Av mina erfarenheter är det vanligast att pedagoger använder sig av stora bokstäver (versaler) när de till exempel ska lära barnen nya ord eller att skriva.
[2] Ann-Katrin Svensson beskrev under en föreläsning att man ofta kan tro att barn har lättare för att lära sig stora bokstäver först. Men det finns ingen bevisad forskning på att så är fallet. Eftersom förskoleklassen arbetar både med versaler och gemener valde jag att skriva ut bokstäverna i gemener.
När vi bytte ut en bokstav mot en annan var det jag som bestämde vilken bokstav som skulle bytas ut. För att kritiskt granska mitt didaktiska material hade jag kunnat förbättra just bokstavsbiten. Istället för att jag bytte ut en bokstav mot en annan, hade barnen istället kunnat göra detta. Då hade de kunnat skapa nya ord på egen hand. Jag hade även kunnat fråga "vilken bokstav tror ni att jag kommer byta ut nu?" Då hade barnen fått tänka lite mer och blivit mer utmanade.
Barnen beskrev att de tyckte aktiviteten var väldigt rolig. De berättade att de tyckte det var spännande och sticka ner handen i påsarna för att sedan gissa vad som låg i.
Min handledare var med och observerade under den första samlingen. De andra två höll jag i själv.
Det var spännande att sticka ner handen i påsarna tyckte barnen
Referenser
[1] Lena Lyckeståhl. Föreläsning - Didaktiska aspekter på olika material, Högskolan i Borås, den 28 januari 2015.
[2] Ann-Katrin Svensson. Föreläsning - Metoder & teorier för språkutvecklande arbetssätt, Högskolan i Borås, den 20 januari 2015.