Läromedelsmässa

Varje år hålls en läromedelsmässa på Åhaga i Borås. Detta året hade jag väldig tur. Mässan hölls under den perioden som jag var ute på min VFU. Min handledare skulle gå på mässan och jag fick äran att följa med.
När vi kom in på Åhaga möttes jag av så otroligt många intryck. Det var montrar överallt med massa olika läromedel, böcker och leksaker. Detta var en läromedelsmässa med material från förskolan upp till årskurs nio. Vid varje monter stod människor för att informera och svara på frågor. Det fanns väldigt mycket material att titta på. Mest fanns läroböcker som man kunde köpa in till sin förskoleklass eller klass. Det fanns material för förskolan, även om det mest var inriktat på skolan. Det fanns pedagogiska leksaker som man kunde köpa in till verksamheten om man ville. Mycket material och kataloger fick man gratis. Min handledare plockade på sig en hög med olika saker och jag gjorde likaså. Jag vill gärna besöka denna mässan igen när jag har börjat arbeta på riktigt. Då vet jag vilken ålder jag arbetar med och det kommer då bli lättare och veta vad jag ska titta efter på mässan.

Det fanns mycket material till förskolan, även om mässan främst riktade in sig till skolan

Jag fick med mig mycket spännande material hem!

Fruktsamling

Jag har nu haft aktiviteter med en tredjedel av barngruppen och halva barngruppen. Då tänkte jag att nästa steg är att utmana mig själv ännu mer. Jag ville nu hålla i en aktivitet med hela barngruppen. Detta innebär 26 barn!
Varje dag har förskoleklassen fruktsamling. Barnen sitter i en cirkel runt en matta på golvet. Det vanligaste är förskolläraren läser en bok under fruktstunden. Nu var det min tur att läsa för hela barngruppen. Jag var nervös innan jag skulle hålla i fruktsamlingen. 26 barn tänkte jag! Ska jag få 26 stycken sexåringar att sätta sig ner i en ring, vara tysta och lyssna på mig?! När det väl var dags att hålla i samlingen var nervositeten som bortblåst och det kändes faktiskt väldigt naturligt. Barnen satte sig i ringen och blev efter en stund tysta. Jag berättade att jag skulle läsa för dem och hålla i samlingen. Jag valde att läsa en Alfons bok. Alfons böckerna tycker jag är helt underbara. Mamma läste ofta Alfons för mig när jag var liten och jag kan samtliga böcker nästan utantill. Jag tycker böckerna har ett bra budskap och detta var även en anledning till varför jag ville läsa en Alfons bok.
Jag lyckades fånga barnen och samlingen gick över förväntan. Då jag märkte att några barn började tappa koncentrationen skiftade jag tonläge på rösten. Ibland läste jag ganska högt och stundtals viskade jag. Detta var ett effektivt sätt för att fånga barnen. Jag har självklart läst för barn innan. Men detta har då varit för yngre barn och jag har aldrig läst för så många barn samtidigt. Känslan efteråt var väldigt härlig och jag kände mig tillfreds med mig själv. Även detta gav mersmak. Nästa vecka ska jag hålla i en morgonsamling själv. Jag kommer berätta om hur detta gick i ett senare inlägg.

Boken som jag läste under fruktstunden

Under VFU-konferensen i skolan pratade Annika Rydin [1] om vikten av att våga utmana sig själv under den verksamhetsförlagda utbildningen. Hon beskrev att hon ville att vi skulle våga prova nya saker under VFU:n. Hon sa "håll i samlingar och prova ha alla barn på samma gång. Det kan inte bli mer än fel". Det Annika pratade om har jag hela tiden haft i bakhuvudet. Jag har lärt mig att det är väldigt lärorikt och våga göra saker som jag inte trodde att jag skulle klara av. Jag har lärt mig så mycket och oftast går det över förväntan. 

Referenser

[1] Annika Rydin. VFU-konferens, Högskolan i Borås, den 8 april 2015. 

Hörselsamling

Jag fick mersmak efter att ha hållit i min samling om känsel. Det var väldigt lärorikt och en utmaning att få samtliga barn intresserade och nyfikna på det jag gjorde. Därför ville jag gärna hålla i fler samlingar! Denna gången var det dags att hålla i en samling om hörseln. Jag ville utmana mig själv mer och valde denna gången att ha halva barngruppen med i samlingen. Det blev cirka 13 barn.

De fem sinnena är uppskrivna på tavlan.

Då kan barnen göra sig påminda om vilka sinnen vi har

Inledningsvis repeterade vi vilka fem sinnen det är vi har. Vi gjorde ramsan som jag beskrev i det tidigare inlägget. Jag berättade sedan att vi skulle ha en samling om hörseln. Jag pratade med barnen om att det finns personer som inte hör så bra. Detta kallas för att man har en hörselnedsättning. Detta visste många av barnen. Jag berättade om min morfar som inte hör så bra och har hörapparat. Detta är ett så kallat hjälpmedel som man kan få då man har en hörselnedsättning. Jag beskrev vidare att det är viktigt och prata långsamt och tydligt till de personer som inte hör så bra. Sedan samtalade vi om att det finns människor som inte hör något alls. Då kallas detta för att man är döv. Hur kommunicerar man då? Barnen visste att man då kommunicerar med hjälp av teckenspråk. En del barn hade pratat och lärt sig teckenspråk på sin förskola innan de kom till förskoleklassen. Vi gick varvet runt och barnen fick visa de tecken de kunde på teckenspråk. En del barn kunde inget tecken, detta gjorde naturligtvis ingenting. Sedan visade jag de tecken som jag kunde och jag bokstaverade även mitt namn.
Efter detta lekte vi viskleken tre gånger. Detta tyckte barnen var jättekul. Sedan var det dags för en annan lek. Ett barn la sig i mitten av cirkeln och blundade. Jag pekade på ett barn i ringen som skulle säga hej. Det barn som var i mitten skulle gissa vilket barn det var som sa hej. Barnen fick träna på att lyssna på var ljudet kom ifrån samt att känna igen sina kompisars röster. Alla barn fick vara i mitten en gång. De var jätte duktiga och alla barnen gissade rätt på vem det var som sa hej.

Den sista aktiviteten som jag höll i denna samling var ett så kallat hörselbingo. Jag började med att dela ut var sin bricka till barnen. På varje bricka fanns tre olika bilder. Det kunde till exempel vara en katt, en gråtande bebis och en gnisslande dörr. Jag satte i ett kassettband i bandspelaren som spelade upp olika ljud. När barnen hörde sitt ljud fick de lägga en röd markering på bilden. När man hade alla sina tre bilder markerade hade brickan vunnit. Jag var tydlig med att förklara att det var brickan som hade vunnit och inte barnet. Samlingen blev väldigt lyckad och de märktes på barnen att de tyckte samlingen var rolig och uppskattad.

Hörselbingo var en uppskattad aktivitet hos barnen

Innan jag begav mig ut på min verksamhetsförlagda utbildning var jag på en VFU-konferens i skolan. Där höll vår kursansvarige i en föreläsning om estetiska lärprocesser.

[1] Mats Andersson förklarade under VFU-konferensen vad estetiska lärprocesser innebär. Det handlar om sinnesupplevelser. Det handlar alltså precis om det som vi nu arbetar med i förskoleklassen: hörsel, syn, lukt smak och känsel.
När jag har hållit i samlingar om känsel samt hörsel har barnen tilldelat sig nya kunskaper om estetiska lärprocesser. Det märks tydligt att de lär sig så mycket. Barnen är som svampar som bara suger upp och tar till sig av all information. Det är väldigt häftigt att se tycker jag.

Barnen har fått en stencil och skrivit de fem sinnena på den rätt raden

Referenser

[1] Mats Andersson. Föreläsning - Estetiska lärprocesser, Högskolan i Borås, den 8 april 2015.

Didaktiskt material

Som jag nämnde i förra inlägget ska vi denna terminen skapa ett så kallat didaktiskt material. Detta material ska vi sedan använda oss av i barngruppen under VFU:n. Vad är då egentligen ett didaktiskt material?
[1] Lena Lyckeståhl beskrev under en föreläsning att: "ett material blir didaktiskt när det finns ett syfte och mål med materialet". Detta innebär att nästan vad som helst kan bli ett didaktiskt material. Så länge det finns ett mål och en tanke bakom det. Lena beskrev vidare att ett vanligt papper kan bli didaktiskt om man till exempel viker en loppa av pappret. Genom att vika en loppa kan barnen till exempel träna på att lära sig färger, räkna och skriva.

Det didaktiska materialet som jag har skapat behövde höra ihop med något som de arbetar med i förskoleklassen. Under mina tre fältdagar som jag hade innan VFU:n fick jag reda på vad barnen skulle arbeta med under de veckor som jag är där. I förskoleklassen har de tema kroppen. Barn och förskollärare har besökt Navet och hälsat på ett skelett som heter Benny. De har målat skelett och gjort olika aktiviteter om munnen, tänderna med mera. Under min VFU period håller de nu på med våra fem sinnen. Hörseln, smaken, lukten, känseln och synen.

Efter mina tre fältdagar kom jag på vad jag skulle tillverka för didaktiskt material.
Eftersom de skulle arbeta med sinnena under min vistelse i förskoleklassen valde jag att skapa ett material som berör sinnet känsel.

Jag har sytt fyra påsar av gamla jeans. Min pojkväns jeans hade blivit gamla och det hade gått hål i dom. Istället för att slänga byxorna tänkte jag att jag kunde göra något roligt av dom. Jag sydde alltså fyra påsar. Det känns bra när man kan skapa något nytt och användbart av något gammalt tycker jag. På detta sätt kan man arbeta med hållbar utveckling. Jag hade inte suttit framför en symaskin sen i nionde klass så det kändes lite ringrostigt. Jag tog hjälp av min underbara mamma och hon vägledde mig genom projektets gång.

Bilder från tillverkningen av påsarna

När påsarna var färdigsydda fyllde jag dom med olika saker. Jag fyllde påsarna med löv, sand, stenar och mossa. Stenarna och sanden plockade jag på stranden i Espevik där vi har våran sommarstuga. Mossan och löven plockade jag i en skogsdunge i närheten av där jag bor. På datorn skrev jag sedan ut orden: löv, sand, sten, mossa och några fler bokstäver. Detta kommer jag berätta mer om längre ner. Jag klippte ut bokstäverna och limmade fast dom på papper. Sedan var det dags för laminering. Detta gjorde jag i bildsalen i skolan.

Jag har nu haft min samling med barnen och tänkte beskriva hur det gick till.

Jag ville att alla barn i klassen skulle vara med på min samling. Därför delade jag in barnen i tre olika grupper om ungefär åtta barn i varje grupp.

Jag inledde samlingen med att repetera tillsammans med barnen vilka fem sinnen det är vi har. Vi gjorde en ramsa där man sätter tummen i örat, pekfingret på ögonen, långfingret på näsan, ringfingret vid munnen och lillfingret på hakan. Jag berättade sedan att jag skulle ha en samling om känseln. Efter detta tog jag fram mina fyra tygpåsar. Vi samtalade om påsarna och vad jag hade sytt dom av. Barnen var väldigt imponerade av hur jag hade kunnat sy påsar av gamla jeans. Sedan berättade jag att jag hade fyllt påsarna med olika innehåll. I tur och ordning fick alla barn sticka ner sin hand i alla påsar. Detta utan att titta i påsarna. Efteråt talade vi om hur det kändes och vad barnen trodde att det var i påsarna. Nästan alla barn lyckades gissa rätt om vad som låg i.
När de hade känt färdigt var det dags för mina bokstäver. Jag berättade för barnen att vi tillsammans skulle bokstavera de olika sakerna som låg i påsarna. Barnen har arbetat mycket med Bornholmsmodellen och är därför väldigt duktiga på att ljuda ord! Jag behövde inte hjälpa barnen alls mycket utan de visste precis hur orden stavades samt hur de lät. När vi hade bokstaverat orden, bytte jag ut en bokstav mot en annan. I och med detta bildades helt nya ord. Såhär ändrades orden:

löv - lök

sand - tand
sten - stek
mossa - mössa

Orden som vi bokstaverade.

Till höger är de bokstäverna som jag bytte ut

Jag valde att skriva ut bokstäverna med små bokstäver (gemener). Av mina erfarenheter är det vanligast att pedagoger använder sig av stora bokstäver (versaler) när de till exempel ska lära barnen nya ord eller att skriva.

[2] Ann-Katrin Svensson beskrev under en föreläsning att man ofta kan tro att barn har lättare för att lära sig stora bokstäver först. Men det finns ingen bevisad forskning på att så är fallet. Eftersom förskoleklassen arbetar både med versaler och gemener valde jag att skriva ut bokstäverna i gemener.
När vi bytte ut en bokstav mot en annan var det jag som bestämde vilken bokstav som skulle bytas ut. För att kritiskt granska mitt didaktiska material hade jag kunnat förbättra just bokstavsbiten. Istället för att jag bytte ut en bokstav mot en annan, hade barnen istället kunnat göra detta. Då hade de kunnat skapa nya ord på egen hand. Jag hade även kunnat fråga "vilken bokstav tror ni att jag kommer byta ut nu?" Då hade barnen fått tänka lite mer och blivit mer utmanade.

Barnen beskrev att de tyckte aktiviteten var väldigt rolig. De berättade att de tyckte det var spännande och sticka ner handen i påsarna för att sedan gissa vad som låg i.

Min handledare var med och observerade under den första samlingen. De andra två höll jag i själv.

Det var spännande att sticka ner handen i påsarna tyckte barnen

Referenser

[1] Lena Lyckeståhl. Föreläsning - Didaktiska aspekter på olika material, Högskolan i Borås, den 28 januari 2015.

[2] Ann-Katrin Svensson. Föreläsning - Metoder & teorier för språkutvecklande arbetssätt, Högskolan i Borås, den 20 januari 2015.

Fältdagar och VFU

Under vårterminen ska vi under tre veckor ha VFU. Detta står för verksamhetsförlagd utbildning. Jag som student får alltså ge mig ut i verkligheten under några veckor. Denna termin fick man önska om man ville ha sin VFU i förskoleklass eller på förskola. Eftersom jag inte har någon erfarenhet av förskoleklass tyckte jag det var ett ypperligt tillfälle att ta tillvara på. Därför är jag denna terminen i förskoleklass och har min VFU där.
Jag har nu gjort en av tre veckor i förskoleklass och har redan märkt att det skiljer sig väldigt mycket åt om man jämför med förskolan. Nu känns det verkligen att jag har kommit in i skolans värld. Barnen räcker upp handen och när de sitter vid sina platser och arbetar går jag runt och hjälper dem när de räknar i sin matematik bok eller liknande. Detta är en stor skillnad om jag jämför med förskolan. Visst att barnen tränar på att räcka upp handen och liknande där också, men att vara i förskoleklass är ändå något helt annat!
Jag känner redan att jag har tilldelat mig många nya erfarenheter och lärt mig väldigt mycket.

Innan jag gav mig ut på min verksamhetsförlagda utbildning var jag ute på tre fältdagar. Dessa dagar var till för att lära känna barnen och pedagogerna samt få en inblick i verksamheten. Efter VFU:n kommer jag ha två fältdagar. Dessa är till för utvärdering och analysering.

Under denna terminen har vi fått i uppgift att tillverka ett så kallat didaktiskt material. Detta material ska jag sedan använda mig av i barngruppen. Jag kommer berätta om vad jag har skapat för didaktiskt material i nästa inlägg. Jag kommer även beskriva hur det gick att använda sig av materialet i barngruppen.

De kursmål jag berör när jag är ute i verksamheten är:

• Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser.
  
• Självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.
  
• Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande.
  
• Kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma.